xpizzastarfighterx

"Samuel har vattkoppor"
"jaha :O"
"Har jag haft det??"
"nej du hade svinkoppor istället, haha!"
"jaha okej, men vet du att svinkoppor går på skolan?"
"vah gör det??!! :O"
"jaa kolla på den här lappen från skolan..."
*läser lappen*
"men haha, det här e ju om svininfluensan!!"

Dem som läser den här dialogen som jag och min lillebror hade för några dagar sedan kanske inte förstår direkt vad det här inlägget ska handla om, men jag kan ge en liten ledtråd...
nej det kan jag inte alls förresten, för det orkar jag inte.
jag tänkte skriva om lite grejjer som har med att göra när man:
hör fel, ser fel, fattar fel, gör fel...man kan nästan säga missförstånd. men jag tycker att det inte riktigt passar i det här sammanhanget egentligen ( om det nu är så man stavar...)

Igår när jag gick från tunnelbanan så läste jag på en löpsedel som satt, eller ja den sitter nog fortfarande kvar!
det handlade eller gaaaaaaaah whatever!
det handlar om Laila Bagge och Niclas wahlgren. så stog det så här:
"Niclas vägrar inte bli pappa igen"
Jag fattade ingenting, vadå trodde tidningen att han skulle vägra? typ skita i kvällssnasket, avstå från sina bästa skor bara om han slapp göra henne på smällen?
Jag gick hem och tänkte skriva ett argt inlägg om folket som trodde så om stackars Niclas, men jag orkade inte skriva något när jag kom hem, men tur var väl ändå det! då skulle jag ha gjort bort mig!
För idag när jag gick förbi samma löpsedel igen så läste jag och då märkte jag att jag hade läst helt fel, för det stog nämligen:
"Niclas vågar inte bli pappa igen"

och sedan en liknande händelse, Jessica skrev att hon hade skaffat blogg nu hon med och gav mig namnet, hon sa -"nej men asså det e bara mitt namn" så då var det ju lugnt med det, så då skulle det ju vara helt omöjligt att glömma namnet på hennes blogg. så skrev hon tidigare idag att hon hade gjort ett inlägg och att jag kunde läsa det, tänkte "men varför inte" så jag skrev i rutan där uppe
www.jessicahallberg.blogg.se, men då stod det att sidan inte kunde hittas. jag blev ganska arg och tänkte
-"va faan! den sidan finns visst! kom nu inte å bråka jävla skit data! så jag skrev samma sak flera gånger, men det blev bara samma resultat. så jag tog fram min mobil och letade fram smset där det stod namnet och då hade jag gjort en liten miss, det skulle vara: www.jessicahallbergs.blogg.se jag hade då alltså glömt ett "S" på slutet, vad dem ska vara petiga! (haha jag har nog precis gjort reklam för jessicas blogg xD)

man ska faan inte tro på första anblicken (eller vad det nu än heter)

Dem flesta bråken handlar ju oftast om missförstånd, att någon sagt en sak som den andra ska göra men så blir det helt fel bara för att man hört fel eller kanske inte hört alls? En typisk dialog till dessa "missförstånds-bråk" lyder oftast så här:
"Nämen du sa ju så här"
"nej jag sa så här"
"men jag hörde att du sa så här"
"men jag sa inte så här för jag sa så här"
"men det var det jag uppfattade"
"då uppfattade du fel för jag sa ju så här"
"jaja okejj"
"mm precis"
"fast jag hörde faktist att du sa så här"
blablablablabla

och så fortsätter det så, alltid samma visa!


När man var liten, eller ja när man var liten och började bli vuxen (man var ju faktiskt hela 6 och ett halvt år gammal) så ville man aldrig göra fel, om man sa en sak som var helt fel så försökte man vrida och vända på det så att det skulle låta som att den som man pratade hört helt fel, man hade inte sagt att "mio min mio" spelades på tom tits utan man hade sagt att det var där som kulturhuset är.
Om det hade varit nu när man är 16 så hade man sagt typ:
-"haha oj! fel jag menar det här"
eller
-"whatever, same shit"
men nej, då var det bara -"nej du hörde fel!" eller så sa man -"det var det jag menade ju"
Jag kommer t.ex. ihåg ett tillfälle på fritis när jag och jessica satt på fritis och ritade och skrev kort så visade Jessica stolt sitt resultat av ett kort som hon hade gjort till sin mamma, där stod det "Gratis mamma".
Jag sa att hon hade glömt att skriva ett "T", gör det ska väl stå "Grattis mamma" och inte gratis, då fick jag svaret av Jessica:
-"nej det ska vara gratis mamma, det står helt rätt"
-"vad är det som är gratis då?"
-"öh öh *tänker* det här kortet! det e det jag menar, att det e gratis kort"
som sagt man visste alltid exakt vad det var man gjorde och aldrig var det fel, det var ju meningen att man tappade läsk på kläderna. vad skulle mamma annars tvätta?
Men sedan efter den perioden, "vilja-vara-perffa-perioden" så kom då den dagen då man insåg att neej, inte kan man komma med sådanna idiotiska svar längre, man måste komma på något nytt.
då började man skrika:
-"MEN FÅR MAN INTE GÖRA FEL NÅGON GÅNG ELLER??!!!"
då hade man iallafall insett att man inte var perfekt, men rösten började låta som att man rökt sedan begynnelsen (rosslig och så) så då mognade man och beslöt sig för att försöka gå vidare och medge, erkänna att det var fel med mindre bokstäver.
men om man är riktigt irreterad någon gång så kan rytet komma igen, ibland ganska ofta när det gäller mig.

aja jag tänkte avsluta nu och jag tänkte göra det på ett ganska anorlunda sätt, eller ja när det gäller mig iallfall.
för inte så jätte länge sedan egentligen så satt jag och skrev lite dikter, har väl en som är seriös men resten är bara "aha-det-rimmade-ju-för-faan-dikter", som denna! nu ska jag bara skriva ett rim som bara kommer direkt från huvudet nu

"Detta är en röd fin ros,
den får absolut inte bli mos,
får den ska jag så generöst sjänka, <---stavning?? :O
till en ubåt som dem sedan tänker sänka,
Ubåten har färgerna röd, gul, blå och vit,
som petters getter som sprang i skogen hit och dit,
nej nu måste jag fara
om jag vill vara med på fikat när dem e klara,
ta bort tassarna från denna unga mö,
så att hon kan tacka och säga adjö"

haha den blev ju rätt najs, helt okej faktiskt! lite stolt över mig själv hahahhaha

Ps. den tatuerade armen är inte min, den tillhör min kusin som e ungefär ett halv år yngre än mig, grrooooooooarr