xpizzastarfighterx

I början av terminen till årskurs 1 i gymnasiet så höll vi på med ett astråkigt projekt som lärarna kallade
"våran röst i samhället" och det handlade alltså då om samhället och var alltså bara piss, skit och bajs.
Det sög nötkött.
Men då fick man olika saker/ämnen att skriva om och jag valde ämnet "Hur ska skolan förebygga psykisk ohälsa bland ungdomar" och när jag satt där och skrev så dök samma tanke upp i min hjärna hela tiden.
varför mår dem här otacksamma jävlarna skit för?
dem har det så mycket bättre än vad deras föräldrar och morföräldrar hade det när dem var i samma ålder.

-"åhh jag e så deprimerad, ingen tycker om mig jag duger inte till nått!"
hur har man kommit på det? vad faan förr i tiden kanske dem tänkte så men det förstår jag mycket mer,
nu sitter man där i sin dunjacka och pälsmössa och tycker synd om sig själv, då satt folk i linnen, nästan halvnakna (om man inte var rik då förstås men det var ju minoritet på det) och hade inte ett skit att säga till om.

ungdomarna idag borde faan inte må sämre men ändå är det nu man tar upp det,
som t.ex. att rädda jorden frågorna..

Alla ligger faan i fosterställning och väntar på att problemen ska lösas av sig själva,
det spelar ingen roll hur mycket man klagar eller hur många reklamlappar man delar ut.
det blir för faan ingen ändring på det hela!!

hur som helst så fattar jag ändå inte varför man mår dåligt nu när man har mer och bättre saker än förr