xpizzastarfighterx

Nu när man sitter här på datann och får nästan ryggskott av att ha en sådan dålig hållning eftersom datastolen gör så att man e skithögt över sjävla datan, man sitter alltså och liksom bugar sig över datan, som att den har högre status och kan så mycket mer. som om den var ett ett smartare väsen än oss människor.
Btw med "man" så menar jag alltså mig, jag eller vad fan det nu än heter :O
även fast jag inte är en man men ändå...det är väl så man skriver??
men iallfall jag sitter här och kollar lite äldre bilder och då hittar jag denna underbara vackra bild, på mig själv då när jag ligger i min säng och kollar på snygga killar i skolkatalogen.
Och det påminner mig om senaste dagen på sommarjobbet, jag sommarjobbar på "Njuravdelning dialysmottagningen" eller vad den nu än heter, på huddinge sjukhus iallafall.
I torsdags hade jag allvarligt problem med mig själv, min hjärna var full av saker hela tiden. tänkte som faan och gav nästan alla förolämpningar via tankekraft, då plötsligt uppenbarar han sig för mig!
jag trodde det var Gud som stod där framför mig och såg snygg ut (fast han var inte så där assnygg men han var ju ändå läcker)
Så fort jag såg honom så kom min hjärna igång igen, i mitt huvud skrek det "MJAAAAAAAUUUUUUUUUUUUUH" och det fick mig att nästan börja fnittra och bära mig löjligt åt, men starka jag tog tjuren vid hornen och med en enorm styrka och mycket list lyckades jag tillslut vända på klacken och gå. under hela tiden jag gick därifrån skrek det "MJAAAAAAAAUUUUUUUUUUUUH" i mitt huvud, jag försökte tysta ner det men det orsakde att jag gick runt och såg ut som ett jävla ilrött russin. Gamlingarna måste ha blivit rädda.
Men då när jag trodde jag klarat mig så visades en ny odödlig sak för mig, nämligen en asläcker ambulansförare som kom in med en ful ambulansförare med en sjukhussäng som dem skulle väga.
jag kände hur huvudet laddades, det hade blivit starkt! "MJAAAAAAUUUUUUUUUUH" skrek det igen och ju närmare jag kom honom desto mer blev det, jag kunde nästan inte hålla mig. vad skulle jag göra? om jag inte kom bort därifrån så snabbt som möjligt skulle jag spricka, börja skratta som en grisslybjörn och säga saker som "M M Mh".
Med båda händerna försvan jag till det stället där jag trodde mig kunna vara ifred, nämligen köket! jag hann precis in innan jag sprack och sa det.
"M M Mh!" jag log och skrattade till, fick till och med ett tyst litet "mjauh"
men då upptäckte jag att alla kan höra mig fast jag är där inne och helt ensam,
det är nämligen också en wannabe kiosk utseende, man kan räcka folk inne i köket koppar och sådant utifrån utan att behöva gå in, det satt folk utanför och dem hade säkert hört mig!

Fan! jag hade misslyckats!