Morr och voff och lingongröt



Ibland blir jag så jävla trött på människor, jag brukar skämmas då över att jag själv tillhör "arten".
Idag var ett sånt exempel, jag var ute och gick med Lady (the dog alltså) och vi hade det trevligt och vinden blåste hårt som faan och håret kom i ansiktet hela tiden, eftersom jag beslutat mig för att ha utsläppt hår så mycket som möjligt. helt plötsligt så springer en hund fram som e lös!
jag blev lite små sur över det, men ägarinnan kommer lunkande efter och log å ba: "neej men de har lekt förrut!!"
men bara för att de har gjort det så behöver det inte betyda att det är lugna puckar öför mig, jag vill veta vem hunden e vad faan!
men jag log bara tillbaka och sa sedan att jag måste gå vidare, hon verkade inte ha bråttom att få sin fula hund därifrån.

sedan så gick vi lite längre bort och då kom det en kvinna som såg jätte rädd ut och liksom gick stelt och backade undan lite, och innan jag hann reagera så skällde Lady till mot henne och hon skrek till och såg skräckslaget  på henne. men grejjen e den att jag hade ju lady kopplad och hon var precis brevid MIG! hon var fan 45 mil längre bort, men ändå ska hon titta jätte surt på mig som om det var mitt fel att min hund hatar henne!
varför visa sig rädd? det är ju så jävla osmart! vem är det som ska ha övertaget hunden eller människan?? i det här läget e det ju människan.

jag tänkte bitch och gick därifrån, hade lust att skälla lite jag med.

som sagt, jag blir trött på människor som tänker ologiskt och jag hatar när folk trycker på rödlyset och sedan bara gör över, "joo men vi vill ju bli påkörda"

ibland behöver jag någon att prata med när jag känne rmig som värst, men det finns aldrig någon tillgänglig. det går liksom över när det kommer fram någon och frågar, och om det så skulle vara att de frågade vid rätt tillfille så skulle människan aldrig förstå, för alltid när jag vill förklara vad som är fel så ska lyssnaren alltid tolka det fel, eller inte alls förstå vad jag menar, börja tro att jag pratar om någonting annat eller nåt i den stilen, jag försöker få en person att sluta säga saker om mina läxor men då får jag tillbaka att jag aldrig gör dem, det är väldigt frustrerande, jag blir så arg!
men ingenting tycks hjälpa, inte äns om jag blir ledsen för då får jag bara "spydigheter" kastade på mig.

"ska du springa och grina på toan nu igen?"

tack så mycket. väldigt snällt av dig!

jag hatar att min mamma och styvpapa tar för givet att jag inte gör någonting, idag när min styvpappa kom hem (han hade varit borta hela fucking morgonen) runt 1 tiden så var det första han gjorde var att ta fram kopplet till hunden fast jag redan hade varit ute med henne, och när jag sa det så blev  svaret "vaahh?! har DU? jaha det visste jag inte"
Nej men fråga då istället! jag blir arg på min familj ibland, när de inte tycks förstå hur jag känner mig. när jag bara vill vara ifred, neej men då är jag inte med familjen och bla blabla!
Men jag vill vara själv ibland, det är skönt! vad ska jag göra med dem? vi sitter ändå bara där. jag blir arg och besviken på små saker, ibland har jag konstiga känslor som gnager i mig utan någon som helst anledning

och det kan ingen acceptera känns det som.

jag trodde det skulle bli bättre, att allt var bra men nej! fortfarande får jag fula kommentarer hemma som jag bara inte kan klara av utan att bli jävligt upprörd och om jag säger det så får jag bara skit tillbaka!

och tydligen så självmobbar jag mig själv, jag hatar när jag får den kommentaren för jag gör det inte alls, det är skömt okej?! alla gör så, även den som lägger kommentaren gör så ch tycker det är roligt men när jag gör så då är det allvarliga problem.
ingen kan vara perfekt, jag har rätt att ha åsikter om mig själv, för jag vet vad som är okej att säga om mig själv och vad som inte gör mig ledsen.

det som gör mig ledsen är när tex. jag får kommentaren att jag självmobbar mig själv och jag försöker säga att jag inte gör det och jag får svaret "jo det gör du visst", det sårar mig mycket när folk tror sig veta saker som de inte vet eller förstår.

jag blir så jävla besviken på det


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0