xpizzastarfighterx

Jag tror jag har kommit in lite i mitt gamla jag igen, tiden då jag hittade på en massa dikter, hur bra eller hur dåliga dem än var så såg jag dem som poesi hahah, det var alltid meningslösa rimm men vissa fick folk att tänka till även fast dem var lite halvdåliga, eftersom vissa hade ganska kloka ord i sig xD
Igår natt så kom det en ny dikt smygandes till mig och jag tänkte lägga upp den här, lite små kul ju att se om folk kommenterar hahah :)

"Varför svälter barn i andra länder,
varför räcker ingen sina händer.
Folk säger att dem gör allt dem kan,
dem skänker pengar, jasså minsann.
Men varför tar då barnens liv slut,
människornas arv suddas snabbt ut.
Det fixas galor för att samla in pengar,
så att barnen slipper ligga i sjuka sängar.
Problemmet vi har kommer aldrig att försvinna,
för hur mycket vi än gör kommer vi alltid finna
flera barn som inte har ett bo,
vi kommer aldrig få lugn och ro.
Hur mycket vi en sliter
så kommer det alltid finnas dem som skiter
i hur andra egentligen mår,
dem bryr sig bara vad dem själva får.
Vår situation är fast i starkt klister,
människor är sådanna egoister.
Folk måste börja ta hand om andra,
vi måste lyssna på varandra.
Barnen måste få bli friska och ha det najs
dem ska slippa vara i sitt eget bajs"

så, det var den hahah och nu när jag ändå är igång så kan jag skriva hit en sång som jag och andrea kom på igår, melodin är "pojkarna som busar"

Punkarsången

Vi är punkarna som krökar
med morsornas små lökar
vi röjer utan tröjer
och stämmningen vi höjjer
vi är punkarsvin
och vi halsar vin

vi är så himla fyndiga!! nu ska jag gå och hjälpa till att laga till maten hahaha, ingen är så glad som jag ;)


drag och slit
-en hunds rännskit :D

-bara för att jag ser "fräknig" ut på bilden xD och för att den e från förra sommaren

Idag på morgonen när jag vaknade hände inget särskillt egentligen, jag gick in på facebook och spelade "resturang city". Mamma säger att jag e beroende men det e jag inte alls, jag vill ju bara få en massa pengar och göra resturangen fett snygg!

Sedan vid 14.10 så gick jag ner mot busshållplatsen, när jag var i trapporna så upptäckte jag att bussen stod där vid hållplatsen, och eftersom att ingen var utanför så trodde jag att alla hade gått in i bussen och den var beredd på att åka, så jag sprang den sista biten ner till  bussen. Men när jag kom fram så var den tom. absolut tom! inte äns busschafören var där inne, det var lite läskigt. så jag ringde till Andrea och frågade vart hennes buss var, som tur hade jag inte missat den! jag hoppade på bussen som hon satt på och sedan åkte vi tillsammans till skärholmen, där  det första vi gjorde var att gå till min skola. vi ställde oss på skolgården och blåste bubblor, andrea hade tagit med sig.
Det blev väldigt fint på skolgården, vi kom fram till att det vore mycket finare om det "bubblade" istället för att regna, då skulle man bli jätte glad när man tittar ut genom fönstret.
-"titta mamma! det BUBBLAR!"

Men sedan gick vi in i centrum för våra händer blev röda och stenhårda av kylan, vi kollade in mössor och så. vi provade varsin blå "smurffmössa" som Andrea såg fin ut i men som jag såg hemsk ut i, tror inte den modellen passar mig och min kroppstyp. synd är det, men hey inga sura miner för det! jag passar bra i den mössan jag har. man kan ju inte få allt här i livet ;)

Vi upptäckte också att saker och ting förändras, att allt inte alltid förblir det man trodde. Vi trodde att "Nylander" alltid skulle vara "schtek" men idag när vi gick förbi life-butiken så stod han där och hade ingen backslick! man kände nästan inte igen honom, det var grymt! Har "Nylander" tagit ett nytt och lite större kliv i sitt liv och bojkottat sin älskade backslick eller är det bara så att han inte hann fixa sig på morgonen? jaa det får man inte veta om man inte frågar honom personligen, men varken jag eller andrea är nog så sugna på att göra det. Jag skulle vilja men det finns ju gränser om vad som är och inte är okejj att göra.
Vi gick också in på BR, där andrea drog mig till gosedjurs hyllan för hon tyckte om att klämma på djuren, vi hittade ett lila monster som sa "acbelelelbbacjbhsdcdgbcdhsbv HOUSE" när man tryckte på det, vi dog när vi hörde det. Jag skulle vilja träffa personen som gjort det ljudet! Eller så vill jag att någon ska köpa monstret till mig. det fanns ett får också som lät jätte konstigt, typ som ett peddo får! och en gris som lät som att den skrattade hysteriskt medan den blev slaktad. ganska hemskt, men så är det ju haloween snart ;)

sedan gick vi till min skolgård igen där vi dansade ganska snyggt, gjorde till och med ett danssteg från Michael Jackssons "Thriller" jag kände mig ganska cool, men vi hade tappat ganska mycket av stegen som vi hittade på förrut men det gjorde inte så mycket för det smög sig tillbaka till oss.
Har upptäckt att vi börjar mogna mer nu, vi är inte lika galna som förr, som i somras då glasspojken fanns...
det är nog ganska skönt för dem andra skäris besökarna xD men för mig känns det bara konstigt, det känns inte alls länge sedan då man var liten och lekte med dockor och nu är man redan 16 år. Mognaden kommer lite för snabbt ibland kan jag känna, egentligen gör det ingenting att vi inte är fullt lika galna. då kan vi ju sätta enerin på annat...men man saknar ju det gör man.

Det börjar bli kallare nu, man känner det på händerna och på näsan. man känner det i tänderna när dem ilar av kyla om man råkar andas in luft med ett brett leende, snart kommer det att börja snöa (helst vill man ju att det ska "bubbla"..) och det kommer lägga sig som ett vitt täcke över vägarna och allt. Snart kan jag ligga i snön och göra änglar eller bara ligga där och se upp mot himlen och känna att jag lever. Att mitt liv, det är nu.

värst vad jag blev poetisk! det påminner mig om att jag lovade andrea att lägga in mina 2 jätte dåliga dikter som jag skrev igår, dem är ganska flummiga men jag har mod nog att lägga upp dem här.


"Vad vore människan utan hjärta,
bara något som orsakar smärta.
Vad vore livet utan hopp,
vad vore skolan utan stopp.
Vad vore länder utan snut,
vad vore chocklad om den var slut.
Vad vore kärlek utan rött,
något som är borta, något som är dött.
Allting har sin gång,
allting har sin mening,
dagen börjar med en sång,
och fördröjs av en försening.
Det tar sin lilla tid att lära,
det kan jag med erfarenhet svära,
Oftast är det något som man inte förstår,
tar fram en bok för att se vad som där står.
Även fast du får svettdroppar att rinna,
så lär du inte svaren finna.
För se, det måste du själv lista ut,
du finner dem dagen då alltihop tar slut"

det var första dikten, här kommer då andra xD



"Hjälp mig att hitta ut,
snälla! för jag är helt slut.
Jag är fången i ett mörkt rum,
så mörkt att jag blir helt stumm.
Jag är törstig, vill ha nåt att dricka,
men allt jag fått är hicka.
Jag vill ha tända ljus,
jag vill bara hem till mitt hus.
Låt mig inte vara ensam mer,
låt mig komma ut så att jag ser.
Hjälp mig är du snäll,
så slipper du höra mitt gnäll.
Ge mig ditt svar,
så är du rar.
snälla..?



eftersom att jag tycker att dikter bör rimma så blir det ganska flummigt när jag skriver dikter eftersom att jag inte är den bästa "rimmaren"



jag satt och kollade nyss gamla bilder på min bilddagbok, och då hittade jag den här. inte för att den är särskillt snygg eller fin egentligen men den får mig att minnas i julas, då jag var i Gambia. det var så mysigt där.
Jag saknar mina flätor ibland, jag kan faktiskt sitta och ångra mig för att dem försvann så snabbt, jag tog bort dem för att jag fick en massa mjäll...jag hade dem fortfarande på min födelsedag så det är ju alltid nåt skulle jag tro, men ändå....jag gillade dem.

nu börjar jag få skavsår i både rygg och röv,
så baj baj :)

"Nu har jag vandrat kring i staden i mitt gamla lekkvarter,
och jag har sett på miss-paraden, men jag finner aldrig mer
nå'n som ger så'n klang i strängen och åt sången resonans,
som den tös som fick refrängen i min ungdoms gröna dans.

Hon var Svartbäckens Rödaste Ros
i ett krus fyllt av ädlaste juice.
Hennes själ vit som snö,
fast mera kram, mera tö,
hon var Svartbäckens Rödaste Ros!

Det var stunder, ack, så ljuva varje ons- och lördagskväll,
när vi skaffade oss snuva där i hennes cykelställ.
Hon på ramen, jag på sitsen och vi pladdrade i kör
tills jag drog den sista vitsen, den gick in som härsket smör.

Den om Svartbäckens Rödaste Ros,
hon som var inneboende hos
där hos Herr Barium,
den var faktiskt rätt skum,
tyckte Svartbäckens Rödaste Ros.

Och jag minns den sommarafton då jag friade på narr,
jag hade bytt min gamla Crafton mot elektrisk rock-gitarr.
Vilken glöd i serenaden, alla proppar smälte ner,
det blev mörkt i hela staden, men så brann det desto mer.....

...där hos Svartbäckens Rödaste Ros,
det var eld, det var rök, det var os.
Och jag stack som en mygg
med gitarr'n på min rygg
ifrån Svartbäckens Rödaste Ros."

jaa detta är då en låt av självaste Owe Thörnqvist, en sång som är väldigt glad och ryckig egentligen. Jag blir väldigt glad så fort jag hör den, och jag hör den varje gång någon ringer till mig eftersom att jag har den som ringsignal. Jag är då oftast väldigt glad när jag svarar i telefonen men det hörs typ inte på min röst. det tycker jag är konstigt. Jag har många gånger fått höra "men låt inte så sur" eller "var inte så irreterad" fast jag inte är det! jag är glad, eller typ glad. Varför måste alltid utsidan synas så förbannat?? räcker det inte att min glädje strålar på insidan. Det gör ont i ansiktsmusklerna att le för mycket. Det är som att man inte får vara något annat än just glad. visst det är inte så jätte najs med sura miner, men vadå?? om du inte vill ha sura miner var inte så sur själv då. Fast du kanske inte är sur? du kanske tänker på samma sätt som jag?

Men idag är jag glad, det är höstlov! jag tycker om skolan det e inte det som får mig att längta till loven, men saken är ju så att man inte orkar. Man säger ju att maten (asså det som vi äter haha) är energin och utan den enerigin så orkar inte kroppen arbeta, istället för att tänka på det så gör skolan jätte äcklig mat så att man inte vill äta den. vad är det för energi?? Hur ska man orka i skolan när man inte får någon mat? (för om maten är oätbar så går det bara inte att äta) jag börjar faktiskt bli lite skoltrött, det är rätt hemskt att känna så. särskilt när man bestämt att man ska ha fina betyg och sedan fortsätta med högskolan. kanske borde ta ett sabbatsår? (eller hur det stavas), Men jag vill bli klar med studierna så fort som möjligt så att jag kan komma ut i arbetslivet.

Men hey, nu skulle det handla om att jag är glad, för det är jag faktiskt. Jag tror det syns på mig att jag är det också, eller iallafall mina ögon. fast dem ser nog ganska trötta ut... jag har lust att se på mina sagan om ringer filmer, kan nog göra det också eftersom att det är lov och jag kan sova när jag vill.

 

När jag flyttar hemifrån så blir det skönt, jag får bestämma över mitt eget liv och "designa" mitt eget hem :D dessutom slipper jag åka fram och tillbaka från pappa till mamma, det börjar bli jobbigt nu. jag vill vara på ett ställe, och det ska vara mitt eget! då får jag åka och hälsa på hos mamma och pappa men det blir inte samma sak, jag ska inte ta med kläder och skolväska och sånt när jag hälsar på. Jag börjar se hur lägenheten ser ut! den som jag ska bo i tillsammans med Jessica, det kommer bli underbart!

aja nu ska jag borsta tänderna för en godis som mamma bjöd mig på har fastnat i tanden, det känns ganska obehagligt

Nu är den här bilden inget vidare läskig egentligen men jag orkar inte sitta på google hur länge som helst för att hitta den perfekta bilden till det här inlägget...
aja men det är väl bara att börja antar jag, vill gå och lägga mig men måste få det här ur mig, annars kommer jag ligga vaken och hyper i min säng istället och kommer inte kunna somna.

För ett bra tag sedan (detta har jag berättat för ganska många men whatever) så hände en ganska lustig sak men som egentligen är jätte läskigt! det var så här, jag skulle sova men min mage börjar kurra eftersom att jag var hungrig (det är jag nu också, höhö scary!), men istället för att låta lite så där mullrigt som det brukar, typ åskväder så hörde jag att min mage liksom sa någonting. den sa "voff". jag kunde riktigt höra en hund och det var otroligt läskigt! det var inte min hund som sa voff för jag var hos mamma, och den upplevelsen får jag nu skrattatacker av men då bajsade jag nästan på mig av skräck.
Jag och Elin satt för ett tag sen (var det i veckan kanske?? :O) och pratade om den händelsen och så var det ett så otroligt roligt citat som kom upp, vi tyckte det var jätte kul men här kommer det bara se konstigt ut. men aja strunt i det, citatet var iallafall "...och hennes mage ba sa voff". Man måste säga det högt för att det ska vara kul.

Och det får mig att tänka på att vissa saker är bara roliga om man hör dem, jag menar om man såg komikers skämt nerskrivet på ett papper så skulle man inte skratta lika mycket, skulle man äns skratta?? Att en sak är rolig beror på hur man framför det, hur rösten låter. Vissa saker är astråkiga om man säger dem med lite "lustig röst", typ de rösten man har när man ska dra ett skämt som man brukar få en trumvirvel till. Men om man drar samma skämt med grovallvarlig röst så blir det så mycket roligare. Jag har några saker som är jätte roliga (iallafall för mig) när man säger det med allvarlig röst, och här är ett av dem (orkar inte komma på dem andra):

"Det är en kille i röd tröja som förföljer mig"

aha, tänker ni kanske, vad är det för kul med det då? det är ingen som har sagt att ni ska förstå, det är min humor och jag struntar i om ni inte fattar den..jag har ju andra som förstår den lite grann iallafall ;)

jag hatar att skriva som om folk läste min blogg, visst det är väl någon då och då som hittar hit men det känns inte rätt för mig att skriva "ni" och "du", det kändes jätte fel nyss när jag skrev det där om min humor! jag försöker se det som att jag pratar med mig själv (vilket inte är så ovanligt) men det blir ändå som att jag är medveten om att detta kommer folk kanske att läsa, jag bryr mig egentligen inte om folk läser. jag skriver liksom bara av mig, jag skriver alltid så här!
Jag har mina såkallade "vad-som-hälst-böcker" där jag kan skriva ner precis vad jag vill, vad jag känner och tycker för tillfället och då ser det precis ut som här. Min blogg är en "vad-som-hälst-bok" för mig bara att den är en internet och inte är en bok.

Men nu känner jag att jag försvann ganska grovt från dagens ämne, jag skulle skriva om läskiga saker, om sånt som skrämmer mig. det är väl bara att fortsätta från därifrån jag slutade. *suck*

Fåglar skrämmer mig ganska rejält, och då beror det inte på någon fågelinfluensa eller så utan att det beror bara på mig själv. Jag tycker fåglar är jätte läskiga. den ända fågeln jag älskar (det är ett starkt ord jag vet) är papegojor, för dem är så underbara. Men andra fåglar, som typ stadsduvor dem är det något mystiskt och äckligt över! Dem förstör för oss, dem bajsar ner våra gator och tunnelbanestationer. Dem kommer att ta över vårat samhälle och alla våra städer, duvorna kommer fösa ut oss människor utom civilisation. I vårby gård är det fullt av dem, vart man en går på perrongen så är det en stor vid hög med något brunt imitten, dem bor liksom på "taket". När jag var i T-centralen en gång och skulle köpa något i pressbyron så var det två duvor som var där inne och härjade. När jag väntade på pufferfish en gång (för vi skulle gå på bio, 17 again höhö) så var det fullt av duvor som flög över mig. Dem agerade typ stridsplan från andra världskriget! (för dem hade väl flygplan med right?) dem flög över mig, dem flög bredvid mig och dem typ nästan atackerade mig! Jag lovar att dem skrämde upp mig med flit, typ tänkte att
"aha, hon den där tjockisen där ser lite skrajj ut höhöh, vad säger ni grabbar? ska vi visa vad vi går för?"
För dem liksom dök ner över mig som om dem ville nudda mig, det var jätte läskigt, och det var bara jag där som blev "atackerad", dem andra satt där och slickade bak lite mer av sitt backslick tittade på mig och drack sin latte och såg på mig som om jag var helt dum i huvudet. Jag sprang omkring och skrek, jag pratade med Elin i telefon för att ha någon att beklaga mig för, jag började nästan gråta så läbbigt var det. jag sprang in i 7 eleven. Men så försvann duvorna och jag tog mig ut igen men då kom dem tillbaka! men som tur var så kom pufferfish till min räddning just då. Men som sagt, duvorna srämmer mig.

En annan fågel som skrämmer mig är fiskmåsar, dem skriker jätte högt och läbbigt (jag lovar att det är jätte ful ord om oss) och vissa är inte äns på stränder som man tror att dem ska vara, vissa går bärsärk med duvorna, liksom "gangsta måsarna från vårby". Alltså det läskiga med måsar är att dem är överallt och att dem bajsar hela tiden, dem typ bajsar när dem flyger det är som att dem inte har någon koll på tarmsystemet, dem blir överaskade när dem bajsar! "oh shit!" Fåglar som man matar är också läskiga, som ankor eller änder heter det kanske. När man sitter och matar dem med bröd så kommer fler och fler men man bryr sig inte, man bara kastar på men när brödet är slut så fattar dem inte det. fast man säger det tusen gånger till dem att det är slut, då ska dem ändå hoppa på en typ. eller naaaaj där överdrev jag lite grann, dem hoppar inte på en men dem blir helt galna. dem vill bara ha mer och mer, sånna sitoationer är ganska jobbiga och svåra att ta sig ur. så är det bara.

Människor som vägrar ge sig, dem är också läbbiga. En gång när jag fortfarande bodde i visättra så var det en man som ringde hem till mig (det var hos mamma och jag var ensam hemma) från något företag. Han sökte någon som hette Yvonne, jag sa att det inte fanns någon som hette yvonne i huset och han vägrade tro på mig! jag var bara typ 12 år och jag visste inte alls vad jag skulle göra, jag upprepade hela tiden att han ringt fel men han svarade bara "joo men det står här i mina papper att det är det här numret"   "det finns visst en yvonne där".
Jag vet inte hur men på något sätt så lyckades jag få honom att förstå, men det tog mig liksom max 30 minuter att få in det i hans skalle. Då var jag jätte rädd. Om samma sak hände igen nu när jag är 16 så skulle jag börja med att "neej här finns ingen yvonne, du har ringt fel" men om människan började holla på att säga att det visst gör det så skulle jag göra ett coolt hård rocks skrik och sedan lägga på. varför jag skulle göra det där skriket vet jag inte, men det vore ganska coolt! eller så skulle jag dra någon känt citat helt random.
så här skulle det se ut, typ:

"jaa hej jag ringer från blablabla och jag söker Yvonne"
"hej, yvonne? här finns ingen sådan du har nog ringt fel"
"åh nej du lilla gumman, det är absolut rätt..det finns visst en yvonne där"
"...."
"får jag prata med yvonne"
"No one puts baby in the corner"
*slänger på luren*

det skulle vara rätt coolt

en annan sak som vore himla najs just nu var om jag avslutade det här inlägget och gick och la mig, då skulle jag bli väldigt lycklig. klockan är liksom kvart över två på natten och jag tror mamma väcker mig nio imorrn, vill ju hinna sova en stund ;)

god natt ;)
eller kanske god morgon :O

Det går inte att undvika, Pizza är farligt arg just nu!
Jag är så arg att jag gråter, jag är så arg att jag river i håret, jag sliter i mina kläder och jag skriker.
men ingenting känns bättre, jag är fortfarande lika arg. Jag är skitförbannad!
För bara 10 minuter sedan så var jag jätte glad, men det var då det! innan jag kom på tanken att lägga in bilderna från min mobil på datan. Det funkar inte för min styvpappa lämnade förrut in datan på rensning för den hade typ virus så det programmet som gjorde att jag kunde ladda upp bilder har försvunnit. Jag försökte att installera det igen, datan sa att "den nya maskinvaran kan nu användas" (vad faan! den e inte ny!!!) men det gick inte! jag har prövat 2999999990 gånger men det funkar inte! jag vill ha mina bilder på datan! då blev jag rätt så arg, men jag beslöt mig för att lugna ner nerverna och kolla på bilderna som jag redan har. Men när jag trycker på "mina bilder" så kommer det bara exempel bilder upp! alltså har alla mina bilder tagits bort! precis alla, inte en ända finns kvar! och då började jag faktiskt att gråta, så himla typiskt mig att ha en sådan otur! jag började gråta ännu mer när jag kom på att nu har jag inte heller mina bilder på Puffer, dem där snygga som vi tog innan hon stack till USA! ååååh vad ska jag göra! jag vill ta sönder någonting nju! den ända bilden jag har på datan nu är denna, inte äns rolig, den är inte min! jag vill ha bilder som jag själv har tagit! jag vill ha mina bilder tillbaka! varför är man inte smart nog att lägga alla bilder på en sån där skiva, varför? nu får jag aldrig se dem igen! och några hade jag tänkt att göra något kul med!
jag kan inte äns logga in på msn eller hotmail, vad är det här för skit!
neej nu ska jag gå å lägga mig så att jag inte råkar ha sönder datan, för jag har ganska god lust att slänga den i fönstret så att allt går sönder, jag vill kracha kylskåpet, bryta av telefonen på mitten, stycka ihjäl soffan, slänga en skål i tv:n! jag vill skada alla mina apparater och möbler som jag har här hemma!
mest av allt vill jag sova eftersom att jag är sjuk men jag är för arg och för varm för att göra det!
jag ska faan kissa på datan! då kommer allt kännas bättre! neej bättre upp!! jag ska gå å fisa människan som hann ta bort viruset innan jag hann spara bilderna upp i ansiktet! jag ska tvinga människan att lukta i mina skor!
i för sig e det ju inte den personens fel men det känns ändå lite skönare för mig att tänka så....

aja ur vägen
om du inte vill bli mosad!

Den här bilden tog jag en gång på historia lektionen, vi var på datan och skulle typ svara på frågor genom att söka svaren på www.ne.se (tror jag hemsidan hette)
men jag fick ryck när det inte kom upp det som jag sökte så jag skrev det skitfula ordet som absolut ingen får säga det högt, därför skriver jag det inte heller här nu utan ni får läsa på bilden xD

Jag prenumenerar på två stycken tidningar, nämligen "okej" och "allt om historia", jag diggar den sistnämnda mycket mer eftersom den tidningen innehåller intressant fakta och inte trycker ner dessa såkallade kändisar till jordens mitt, så som skvaller pressar gör....då menar jag riktiga skvaller tidningar, jag har läst sådanna tidningar lite då och då bara för att se vad som händer, och då möter jag taskiga uttryck om kändisarna.
Dem hänger ut människorna som nakna pinatas som dem okända kan slå på.
Tidningarna innehåller kort som skulle vara rentav pinsamma för dem själva, jag menar skulle dem som gör tidningen vilja att jag tog en massa pinsamma kort på dem och skrev halvfalska sanningar (förvränger det som verkligen hände och gör om det till min egen story) om dem? eller typ har en "hot" och "not" sida där man kritiserar deras hemska kläder. Varför får inte dessa kända människor ha det som dem vill och tycker är bekväma utan att någon ska säga något taskigt om dem, om dessa människor skulle varit lika kända som jag (totalt okänd) så kanske någon kommenterat för sig själv "men gud vad har människan på sig?" och sedan ingenting mer, det skulle faan aldrig hamnat i tidningen. Det är bara för att dem ska ses med klass, och dem får absolut inte uppträda äckligt och motbjudande...bara när man vill göra livet för jävligt för dem, för att ha något att skriva om. Tusentals människor dör av svält och sjukdomar men folk bryr sig bara om att Paris Hiltons nya bikini syns igenom eller att sara jessica parker inte lyckades så bra med sin sminkning.

alltså, "okej" är som en skvallerpress men innehåller även lite musik och insändare som är arga för att det hela tiden skrivs om "Tokyo Hotel" och folk som vill starta band utanför madda fakking stockholm!
jag gillar på något sätt ändå att läsa den, en ungdomstidning trots allt men jag blir så trött på att även dem ska hänga ut människor, jag tror att det nu är i senaste numret där dem visar bilder på kändisars miss sminkningar...och dem ärså himla petiga!! jag tycker inte att  missarna är så stora som dem beskrivs att vara.
Alla kan ju se ut på det sättet, och det kanske inte alls är en miss?? det kanske är en ny look?? eller det kanske bara har runnit lite mascara eller nåt, hyn kanske inte är i en sådan fräch period.
Jag skiter i hur dem sminkar sig, alla gör ju för faan likadant och alla kan ha en bad hairday!!!
Palla ha det på första sidan när det finns så mycket intressantare saker att skriva om, eller rent av viktigare!

nej nu måste jag sluta, lovade mamma att logga ut prick klockan elva och den är redan 10 över, tänk vad tiden går snabbt när man skriver :O
imorgon är det skola igen och träning ;)

tack och godnatt
lagom fin hatt

okejj nu vill jag att ni ska titta riktigt riktigt noga på den här bilden, inte för att den e så jätte fin (egentligen tycker jag att den är skit ful, men hey det finns värre)
jag vill att ni ska fokusera på mitt hår, inte att det e lite ruffsigt eller så utan lite längre upp...ser ni att håret är bra mycket mörkare längst upp?? jaa precis! det är ju min lilla utväxt!
för jag har färgat håret förrut, jag vet inte hur många gånger egentligen...typ max 4 gånger xD jaa inte så jätte många gånger om man tänker på andra människor...
ska jag berätta varför jag färgade det? joo för att jag tyckte färgen var trist, att det var liksom råttfärgat.
men nu när jag tänker efter så säger alla det, "joo asså jag e ju inte naturliiigt blond asså..mitt hår e typ råttfärgat"
men jaha vad intressant det e ju mitt med! fast vi har absolut inte samma färger eller något så på våra hår, jag har väldigt mycket mörkare hår än vad du har men vi båda har råttfärgat hår som naturliga hårfärg.
Råttor kan ju liksom vara bruna och blonda och allt vad det nu än är....
men om man ska tänka på det viset så är ju för faan allt råttfärgat.
"åh jag vill byta bord från råttfärgat till lite mer brunt"
"meen råttor kan också vara lite mer brunt"
"vi har ett problem"
hur ska man bli av med den skiten? jag går runt hela tiden och säger det "asså mitt hår e typ råttfärgat egentligen, asså kolla! kolla! fy faan vad fult"

men när min utväxt kommer så är jag väldigt stolt egentligen, går runt där som en mallig stekare som nyligen köpt sig en underbar underbar rosa (eller lila eller svart, spelar ingen roll) cadilac eldorado med ett äldre årtal, som typ....årgång max 50 eller nåt!
på något sätt så känner jag mig lite speciell då fast man egentligen kan se det som en "avslöjning".
eftersom att man färgar håret så borde det ses som att man döljer någonting som tex. den sanna hårfärgen, och när den visar sig så har liksom peruken hamnat snett och avslöjar flintet eller fejktuttarna ramlar ner mot golvet. *SPLASH*.

En ganska sjuk grejj som hände nyss, jag fick till värsta fejk gråtet! jag satt och googlade lite på snygga människor (som bara jag tycker ser bra ut, haha)
och så skulle jag checka ålder på en människa och så såg jag att han är 30 år, asså 15 år äldre än mig. då så gjorde jag värsta monologen för mig själv, sa den högt och allt.
"ååh varför ska det just vara jag, jag av alla som utsätts för sådant här blablablablabla"
och så började jag snyfta lite, å så började jag hulka och så tröck jag fram lite gråtljud och så plötsligt började allt rinna, tårar och snor! jaa inte snor då men jag började snörvla hahahahah.
asså jag blev jätte chockad över det!
sedan försökte jag fejkskratta men det gick inte lika bra, jag började skratta skit fult och tårarna började forsa som faan. kanske druckit för mycket idag, jag kanske är full av vätska som måste komma ut på flera olika sätt liksom. men iallafall, skit bra att jag kan fejk gråta iallafall...kan andvända det till någon kommande pjäs som jag medverkar i eller nåt xD
inte för att jag någonsin har haft en gråt roll då...men man vet aldrig! bäst att vara förberedd!

aja, nu har jag egentligen ingenting mer att skriva om, inget jag tänkt att ta upp eller så,
så jag kan passa på att lägga upp en bild här på mig och Rupert :D





jag tror han skulle passa assnyggt i sånna där stora feta svarta glasögon som typ alla har nu för tiden...
som även jag är lite intresserad av fast absolut inte passar i....
aja whatever
på måndag blir det poff poff

Stick nu,
både du å jag vet att du har bättre saker att göra ;)

Pizza såg nyss en sak, mina inlägg blir bara kortare och kortare...vad faan beror det på??

aja
tjipp å hej
klumpig å glad tjej

Pizza är på topp! det känns som att typ ingenting kan gå fel, det är så här livet ska vara! underbart!
Igår träffade jag Andrea i skärholmen, vi hade det kul men det känns som att vi börjar mogna lite, komma in i "fika på gammal tant café och äta fett fria muffins" åldern, det känns som att man börjar bli lite mer vuxen.
Vi lärde oss till och med ett nytt ord som är asvuxet! nämligen "Schatera", ingen av oss vet vad det betyder men det kvittar liksom, vi andvänder det på vårt sätt.
om man inte är nöjd med en produkt i en affär så kan man andvända sig av ordet för att det ska låta lite mer finkänsligt, "jag är inte intresserad, den går inte att schatera med"

Men vart var jag?? joo att jag är massa glad! inte för att vi inte var så fullt galna igår (vi måste ändra på det, vägrar växa upp nu!)
Igår köpte jag ett jätte mysigt grått nattlinne som jag faktiskt har på mig just nu, den är mjuk och lätt. jag vill typ aldrig ta av mig det! jag är fortfarande helt oklädd och ska vara det hela dagen hade jag tänkt, för det här nattlinnet liksom representerar det coola, det såkallade "chillandet" eller vad det nu än heter...
fast jag kan bara ha det på mig till senast halv 2, måste vara klädd å fräch när jag går till boxningen som börjar klockan 5 idag! men jag kan låtsas som att det e hela dagen!!

Jag är ledig hela veckan men jag börjar tröttna lite på det, man får ju tråkigt tillslut, jag har varit på bibblan och lånat böcker å hållit på med fönsterfärger, det är typ det jag har gjort!
och kollat på barnprogram! som sagt, jag vägrar växa upp nu. jag ska vara barnslig resten av mitt liv, jag sover fortfarande med gosedjur. eller jaa ett gosedjur som jag fått av Natta, han är en jätte söt leopard som fått namnet Rupert, en fin bild på han kan komma sedan när jag kommit hem till mamma, har nämligen USB kabeln där höhö.
Men liksom varför bojkotta något som man känner sig trygg med??
"jag e för stor för sådant" och "det där e bara för bäääääääähähäähähähähbisar" är skit snack!
Rupert är min högra hand och ingenting kan ändra på det, visst han hänkar inte precis till skolan men han ligger kvar hemma i sängen och strålar av all sin trygghet.
jag menar, varför gör vissa gosedjur och skickar dem till fattiga länder?? och länder som krigar?? jo för att barnen ska slippa vara så himla rädda!! för att barnen ska finna någon trygghet mitt i skiten!

Just nu är Pizza väldigt lycklig, fast lite ont i ryggen det hat hon,
just nu känner Pizza att just idag är hennes lyckligaste dag, inte för att det kommer hända något speciellt utan det bara känns som det.
Just nu är Pizza moder jord.
Just idag är Pizza stark och självsäker, och ingenting ska få ändra på det!

Jag får atacker, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla dem? typ lyckorus? neej jag vet inte för det e liksom olika atacker, typ känsloatacker eller något i den stilen. Igår och iförrigår så var det smärta, en sådan otrolig smärta som man inte alls vet vad man ska göra när man får en sådan atack..man typ springer runt i hela huset eller lägenheten och bara skriker ut smärtan, biter i kudden gråter och skriker för att det gör så himla ont. just dem som jag hade dessa dagar var då mensvärk haha, och grejjen är att jag kan inte äta tabletter för dem går liksom inte att svälja, det säger stopp så fort dem ska in i halsen. dessutom hjälper typ inte värktabletter på mig. mamma har sagt att jag ska pröva något som heter "Naproxen" så jag får väl gå förbi apoteket idag och köpa det...
Och så finns det dem här "lyckorusen" som jag har just nu, jag sitter och skrattar så att tårarna sprutar, jag sjunger högt och falskt bara för att det e kul, sedan helt plötsligt så börjar jag att rysa. det känns i hela benen och armarna, det är som att det är en slags tråd eller något som slinker igenom mina ben och så. genom hela jävla kroppen! och så börjar jag knottra som faan och då skrattar jag bara ännu mer. jag tittar på barnprogram och blir kompis med "kändisar" på facebook och skrattar som faan när dem tackar ja, jag e kompis med:
Morgan Alling, Thomas Järvheden, Andreas nilsson, Anders S Nilsson, Alexander Schöld, Omid Khansari...
jaa det e typ dem! säkert fejk då egentligen men vem bryr sig! jag tycker det e lite kul, eller vadå lite?? jag spricker för att jag skrattar!! jag exploderar! mina kroppsdelar flyger över hela rummet! jag e en ballong som man tappar när man precis blåst upp den så den flyger med ett pruttande ljud över hela rummet och landar helt blöt på golvet. alltid lika roligt.

något som jag tänkt på är att om man ser någon från förorten så känner man sig så förort, typ som en församling! alla är bröder och systrar. man hör ihop.
t.ex. igår när jag kom till min boxning så var Dogge Doggelito där och tränade lite innan min grupp skulle börja, då kände jag bara "Jag är botkyrka!", "jag är en förortsunge utan tvekan" och hade lust att gå fram till han å ba "yo brother from another mother yeah yeah, cyckel på köpet!" men jag gjorde inte det men det kändes som att han förstod att vi två liksom hör ihop, att vi e lika.
för om jag hamnar på östermalm eller stureplan av någon anledning då känner jag mig inte precis "Schtek" utan jag känner mig "hjälp", asså jag känner att jag inte hör till där, jag har inte samma kläder eller perfekta överdrivna "i:n" och "e:n", visst ibland kan dem bara slinka ur munnen på mig men det gör mig inte till innerstads människa, jag ligger liksom lite på gränsen. Jag bor i förorten men pratar lite mera som dem som bor innåt stan.
det är ganska konstigt egentligen...

men hey nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer, jag måste klä på mig, släppa ut hunden, platta håret och äta för jag ska sticka till skärholmen med Andrea, kanske får vi syn på Nylander?
hoppas glasspojken också! men jag tror inte det, värkar som att han bara var där på sommaren..typ sommarjobb!

aja
baj baj

jag å Mr Einstein Starfighter ;)

Det finns dagar då kroppsdelar liksom slutar fungerar, och et finns dagar då kroppsdelarna bara fungerar delvis. idag var just en sådan dag, jag kände redan på morgonen att mina ben kändes ovanligt tunga. När jag gick så kände jag verkligen att benen inte hängde med, när jag sprang så ville dem inte bära mig. eller jo det ville dem men fast jag gav allt för att springa skit snabbt så var det som att jag gick och ändå värkte benen som bara den!
När jag kom fram till skolan så var dem inte så tunga längre, då var dem lite smålätta istället, dem liksom vibrerade när jag gick, dem for åt lite varsitt håll.
Det var jätte konstigt! för när jag sedan skulle hämta böcker till en lektion, jag satte mig ner på huk vid mitt skåp eftersom att jag har underskåp, så snubblade jag typ! eller aaargh det e svårt att förklara, men asså jag snubblade liksom på mina egna ben när jag satt på huk. jag vet det låter jätte konstigt, jag slog nästan en bakotkullerbytta.
Men efter det så var benen helt normala, det var som att benen behövde det för att kunna fungera. som t.ex när fingrarna spänner jätte mycket när man skriver, då måste jag knäcka dem så kan jag skriva hur bra som helst.

Men nu kommer det hemska som jag tänkte berätta,  jo så här när dagen var slut så skulle jag gå till bussen för att åka hem, jag och Natta skulle åka tillsammans. Jag går hyfsat fort, det e inte långt kvar tills bussen ska gå. men så plötsligt så stöter jag med foten i marken så jag liksom snubblar fram, och när jag försöker hitta tillbaka balansen och rädda mig från fallet så snavar jag på mina egna ben. men jag faller fortfarande inte till marken utan jag försöker rädda mig från fallet även denna gång, men igen så stöter jag till i marken. så fortsätter det jätte länge, som en fight mellan mina ben, min hjärna och min balans tills jag viker foten  och faller åt sidan men på något konstigt sätt så hamnar jag på rygg. och där ligger jag på marken i skärholmens torg och skrattar som en hyper koffien knarkad idiot!!! Fajten var lite svår för mig men för dem som såg (gamla gubbar och natta) så måste det varit ett cirkus nummer dem sent ska glömma. men jag hann iallafall till bussen i tid trots min kamp xD

och sedan så slutade mina ben vara som spaghetti ända tills jag kom till min boxning (jaa jag har börjat träna nu på "linnea boxning") då dem typ inte ville vara stilla när jag skulle boxas utan gjorde en massa övertramp. men när träninegn var slut så var även mina ben det. dem blev ännu klumpigare men jag lyckades hålla mig uppe.
men jaa som sagt, idag var en sådan dag då mina ben gjorde som dem själva ville.

aja tack och hej
foten var en lustig grejj

Jag känner mig så otroligt störd, jag får ett sådant ryck!
och vad är det som får mig att bli så himla less? joo den där jävla svininfluensan! asså gaaaaaaaaaah!
vem faan bryr sig?! eller jaa det e nog ganska många men jag fullständigt skiter i det! vad är det för ide med att gå runt och vara helt megarädda för en sjukdom som man säger är helt ny, som ingen har haft förrut.
hur vet man det? folk kan ha haft det i alla tider. eller jag vet inte.
visst vi säger att svininfluensan e ny...nej just ja förlåt, glömde att dem bytt namn på "sjukdomen". jag menar såklart "den nya influensan", men vem faan säger det?? i tidningen säger dem ju fortfarande det gamla namnet.
men det som jag ville få fram med det här inlägget är att jag tror inte på svininfluensan, visst tror jag att den finns, jag menar att jag tror inte att den är så farlig och dödande som alla säger.
jag tror att den är precis som alla andra influensor bara att den har ett helt annat namn och kanske har andra symptom. folk har dött av den, men vem faan har inte dött av en vanlig lunginflammation? jag menar ingen springer runt och är rädd för att dem har lunginflammation utan dem sitter ju hemma och tar det lugnt tills dem tillfrisknat och gå till sina arbeten eller skolor igen, no big deal liksom.
Man kan ju liksom dö av vad som helst, det är väl inte sjukdomen som spelar roll egentligen utan det är ju vad man gör av den, om man har feber och halsfluss så är det väl klart att man inte ska gå och ta ett maj dopp eller något i den stilen. det är människans rädsla för sjukdomar som försvagar immunförsvaret,
"oj jag nös, måste stanna hemma...tänk om det e blindtarmen!!!"
WOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH JAG BLIR SÅ JÄVLA NERVÖS AV ALL SKIT SOM FOLK SNACKAR!!!
Jag kommer ihåg hur rädda alla var för "galna kosjukan" och "fågelinfluensan", vad har hänt med det nu? det e faan ingen som pratar om det längre och ändå så finns det kvar. Ingen ville typ gå ut och ingen ville köpa kyckling bara för att det kan innehålla sjukdomen, eller glasbitar eller hur det nu var men nu så köper folk det som om dem fick betalt för det.
"fågelinfluensan, låt mig tänka vad var det nu igen...jag har det på tungan...."
eller
"galna ko sjukan?? HAHAHAHAHAHAHAHA VAD FULT"
ingen vet vad det är längre för något och det kommer lugnt bli samma sak med svininfluensan, det e bara en tidsfråga innan det kommer något nytt, typ en farligare version av feber eller nåt.
nej jag vet, varför inte pesten??
aja det var allt för mig, ha det gött...ska dra till boxningen snart ;)

"min mage kurrar,
är det för att jag e hungrig??"

"Håll fram din hand, sträck ut den! se den, känn den, smaka den! och framförallt min vän, lukta på den!
Nå min vän, sträcker du ut den??"

"ja"

"vad ser du för färg?"

"röd"

"vad känner du för färg??"

"röd"

"vad smakar det för färg??"

"röd"

"och vad luktar det för färg??"

"röd, rööööööd"

"vad är då röd?"

"röd är som rosen, vacker och tilltalande, ljuv och härlig, kan hållas om man är rädd om den, sticks och gör ont, gör djupa sår, såren läker men rosen försvinner sakta ifrån, tillslut är det bara kvisten som den satt på kvar"

"och vad är rosen??"

"en dödlig sjukdom, en familj där en är svårt sjuk och tillslut faller sakta neråt till en avgrund som inte finns"

"du pratar om..?"

"ja, jag pratar om cancer, allas största rädsla efter svininfluensan..."

Allt som finns runt omkring oss dör, det finns liksom inte för alltid, det som vi själva skapar dör och då pratar jag inte om barn. jag pratar om hus, som är nya och frächa några år men efter en tid liksom faller ihop, dör och blir till stora ruiner som ingen vill besöka.
jag pratar om fotbollsplaner som tillslut glömmer bort hel och hållet, glömmer att klippa gräset så att det växer igen och döljer något som funnits där en väldigt lång tid. Blir till en läskig plats där barn hittar på en massa myter och skräck historier om det, "världen innanför gräset", och då har dem inte en tanke på att där inte finns några zombies utan en helt vanlig fotbollsplan.
jag pratar även om bilar som slutar fungera och blir därför ersatta med nya, dem blir äldre bilarna men på grund av dem nya så glöms dem bort, dem lämnas helt ensamna, rostiga och helt motbjudande. är det äns en bil längre? ser ju inte ut som det.

Jag är ute och går, helt ensam och ingen ser mig, ingen kastar äns en blick åt mitt håll där jag går.
jag är ensam kvar, bortglömd som den där bilen, flodhästen som gud glömde.
Jag tar upp en sten från marken, en väldigt ovanlig sten, en vacker sten. den är grå och liksom vitskimrande, det sticker i ögonen som spjut, som en gaffel med eld. jag har ingen kraft för att hålla den kvar så jag kastar iväg den i raseri och känner hur smärtan som jag fick utav att hålla den långsamt lättar. stenen träffar ett fönster som sitter på ett hus som inte finns någon mer, det är bara ruiner, ett stinkande dass som ingen vill gå till.
Husets tid är ute - tack och god natt!!

När jag läser lite halvt deprimerande texter så blir jag själv lite halvt deprimerad, eller inte riktigt typ wannabe deprimerad, jag blir ju inte det så där utan jag blir väl mera sugen på att själv skriva en liten tankeställare, jag vill också skriva om ledsna och krassliga känslor. det är bara att samla alla ledsna tankar och händelser som hänt i en ända stor klump så att den exploderar, explosionen gör så att alla ord sipprar ut i fingrarna så att dem börjar arbeta, det liksom rycker i dem. det är väl ungefär så som författare gör? samlar gamla känslor och får ut allting.
Man får inspiritation och gör något eget i ungefär samma stil som det man nyss läst, det mesta som man skriver kommer från toaletten, eller man får oftast tankarna där, toaletten=filosofplats. då menar jag inte att man behöver sitta å skita bara för att komma och tänka på någonting, det räcker bara att sticka in näsan som får man syn på något, känner på sig något och skriver ner det. jag får själv dem flesta tankeställarna när jag tvättar händerna.

Nu blev det ju en himla massa saker jag började skriva om här, jag hade faktiskt tänkt att skriva om kor. dem beskrivs ofta som tråkiga, i barnböcker hör man alltid (eller ser då) att det ända som dem gör är att stå och glo. men det är absolut inte så, dem är fucking life! jag våhgar nästan säga att kor är som vårat samhälle, eller syn på livet. Kor föds, kor producerar mjölk för föda, kor blir dödade (för köttets skull), kor äter gräs/torrfoder.
Människan föds och en del börjar också liksom kon producera mjölk för att ge liv och näring till en unge, även vi blir dödade och kan bli uppätna av t.ex. gamar, istället för att äta gräs så röker vissa den och vår föda är typ torrfoder. Kor kan ju också vara himla heliga, som artister eller idoler är för oss, någon som man avgudar och gillar det den gör. T.ex. för mig är Magnus Uggla numera en helig ko! och liksom kor så bor ju även vi på bondgårdar, iallafall bönderna med deras familjer.
Hos korna luktar det i och för sig koskit men hellre det än vad som luktar på stan,
gammalt bränt ozonlager och jävla ragnarrök. Kor rockar!

hej och hopp
flaggan i topp

"Samuel har vattkoppor"
"jaha :O"
"Har jag haft det??"
"nej du hade svinkoppor istället, haha!"
"jaha okej, men vet du att svinkoppor går på skolan?"
"vah gör det??!! :O"
"jaa kolla på den här lappen från skolan..."
*läser lappen*
"men haha, det här e ju om svininfluensan!!"

Dem som läser den här dialogen som jag och min lillebror hade för några dagar sedan kanske inte förstår direkt vad det här inlägget ska handla om, men jag kan ge en liten ledtråd...
nej det kan jag inte alls förresten, för det orkar jag inte.
jag tänkte skriva om lite grejjer som har med att göra när man:
hör fel, ser fel, fattar fel, gör fel...man kan nästan säga missförstånd. men jag tycker att det inte riktigt passar i det här sammanhanget egentligen ( om det nu är så man stavar...)

Igår när jag gick från tunnelbanan så läste jag på en löpsedel som satt, eller ja den sitter nog fortfarande kvar!
det handlade eller gaaaaaaaah whatever!
det handlar om Laila Bagge och Niclas wahlgren. så stog det så här:
"Niclas vägrar inte bli pappa igen"
Jag fattade ingenting, vadå trodde tidningen att han skulle vägra? typ skita i kvällssnasket, avstå från sina bästa skor bara om han slapp göra henne på smällen?
Jag gick hem och tänkte skriva ett argt inlägg om folket som trodde så om stackars Niclas, men jag orkade inte skriva något när jag kom hem, men tur var väl ändå det! då skulle jag ha gjort bort mig!
För idag när jag gick förbi samma löpsedel igen så läste jag och då märkte jag att jag hade läst helt fel, för det stog nämligen:
"Niclas vågar inte bli pappa igen"

och sedan en liknande händelse, Jessica skrev att hon hade skaffat blogg nu hon med och gav mig namnet, hon sa -"nej men asså det e bara mitt namn" så då var det ju lugnt med det, så då skulle det ju vara helt omöjligt att glömma namnet på hennes blogg. så skrev hon tidigare idag att hon hade gjort ett inlägg och att jag kunde läsa det, tänkte "men varför inte" så jag skrev i rutan där uppe
www.jessicahallberg.blogg.se, men då stod det att sidan inte kunde hittas. jag blev ganska arg och tänkte
-"va faan! den sidan finns visst! kom nu inte å bråka jävla skit data! så jag skrev samma sak flera gånger, men det blev bara samma resultat. så jag tog fram min mobil och letade fram smset där det stod namnet och då hade jag gjort en liten miss, det skulle vara: www.jessicahallbergs.blogg.se jag hade då alltså glömt ett "S" på slutet, vad dem ska vara petiga! (haha jag har nog precis gjort reklam för jessicas blogg xD)

man ska faan inte tro på första anblicken (eller vad det nu än heter)

Dem flesta bråken handlar ju oftast om missförstånd, att någon sagt en sak som den andra ska göra men så blir det helt fel bara för att man hört fel eller kanske inte hört alls? En typisk dialog till dessa "missförstånds-bråk" lyder oftast så här:
"Nämen du sa ju så här"
"nej jag sa så här"
"men jag hörde att du sa så här"
"men jag sa inte så här för jag sa så här"
"men det var det jag uppfattade"
"då uppfattade du fel för jag sa ju så här"
"jaja okejj"
"mm precis"
"fast jag hörde faktist att du sa så här"
blablablablabla

och så fortsätter det så, alltid samma visa!


När man var liten, eller ja när man var liten och började bli vuxen (man var ju faktiskt hela 6 och ett halvt år gammal) så ville man aldrig göra fel, om man sa en sak som var helt fel så försökte man vrida och vända på det så att det skulle låta som att den som man pratade hört helt fel, man hade inte sagt att "mio min mio" spelades på tom tits utan man hade sagt att det var där som kulturhuset är.
Om det hade varit nu när man är 16 så hade man sagt typ:
-"haha oj! fel jag menar det här"
eller
-"whatever, same shit"
men nej, då var det bara -"nej du hörde fel!" eller så sa man -"det var det jag menade ju"
Jag kommer t.ex. ihåg ett tillfälle på fritis när jag och jessica satt på fritis och ritade och skrev kort så visade Jessica stolt sitt resultat av ett kort som hon hade gjort till sin mamma, där stod det "Gratis mamma".
Jag sa att hon hade glömt att skriva ett "T", gör det ska väl stå "Grattis mamma" och inte gratis, då fick jag svaret av Jessica:
-"nej det ska vara gratis mamma, det står helt rätt"
-"vad är det som är gratis då?"
-"öh öh *tänker* det här kortet! det e det jag menar, att det e gratis kort"
som sagt man visste alltid exakt vad det var man gjorde och aldrig var det fel, det var ju meningen att man tappade läsk på kläderna. vad skulle mamma annars tvätta?
Men sedan efter den perioden, "vilja-vara-perffa-perioden" så kom då den dagen då man insåg att neej, inte kan man komma med sådanna idiotiska svar längre, man måste komma på något nytt.
då började man skrika:
-"MEN FÅR MAN INTE GÖRA FEL NÅGON GÅNG ELLER??!!!"
då hade man iallafall insett att man inte var perfekt, men rösten började låta som att man rökt sedan begynnelsen (rosslig och så) så då mognade man och beslöt sig för att försöka gå vidare och medge, erkänna att det var fel med mindre bokstäver.
men om man är riktigt irreterad någon gång så kan rytet komma igen, ibland ganska ofta när det gäller mig.

aja jag tänkte avsluta nu och jag tänkte göra det på ett ganska anorlunda sätt, eller ja när det gäller mig iallfall.
för inte så jätte länge sedan egentligen så satt jag och skrev lite dikter, har väl en som är seriös men resten är bara "aha-det-rimmade-ju-för-faan-dikter", som denna! nu ska jag bara skriva ett rim som bara kommer direkt från huvudet nu

"Detta är en röd fin ros,
den får absolut inte bli mos,
får den ska jag så generöst sjänka, <---stavning?? :O
till en ubåt som dem sedan tänker sänka,
Ubåten har färgerna röd, gul, blå och vit,
som petters getter som sprang i skogen hit och dit,
nej nu måste jag fara
om jag vill vara med på fikat när dem e klara,
ta bort tassarna från denna unga mö,
så att hon kan tacka och säga adjö"

haha den blev ju rätt najs, helt okej faktiskt! lite stolt över mig själv hahahhaha

Ps. den tatuerade armen är inte min, den tillhör min kusin som e ungefär ett halv år yngre än mig, grrooooooooarr

Nicko, det är och förblir alltid min allra bästa vän.
Han är ju liksom bäst! Nicko är, eller jaa han var då min hund. Han dog, en dag beslöt sig pappa för att göra slut på hans lidande. Han hade så fruktansvärt ont Nicko, han var en gammal gubbe som sista tiden i sitt liv gick på smärtstillande.
Nicko led och det blev bestämt att han skulle få vila istället.
Han blev 14 år, eller kanske skulle han fylla det?? Jo han var nog 13 och skulle bli 14 det året. Det var typ i maj eller juni 2007.

Men fast Nicko inte finns någon mer så kommer han ändå till mig ibland, det där lät ganska förvirrande eller mer flummigt men ändå...hur ska man annars säga? Det är ju så.
Ibland när jag känner mig otroligt ensam eller när jag är lite nere så kommer han.
Jag kan se honom stå där, vifta lite på svansen och så kommer han och lägger sig i mitt knä. Precis som i livet.
Nicko var en knähund, han älskade alla och var liksomgivmild.
Om man tog något ifrån honom så gjorde han aldrig något motstånd, aldrig gjorde han något för att få tillbaka det.
T.ex. om han fick ett ben och så kom Bilox (min andra hund, en "alaska malamut", som också numera är död) och tog det till sig, då tittade Nicko på honom sen på oss och därefter gick han och la sig någonananstans som t.ex. mitt knä och ba: - Whatever!

Från jag var ungefär 6 månader eller kanske lite mer, tills jag var 14 år så har han alltid funnits där.
När jag var liten brukade jag också ta hans ben, har bildbevis haha och han sitter och stirrar in i kameran och ba "what?!"
När han blev äldre och rangligare så var jag rädd, livrädd! att hitta honom död, jag drömde om det och grät.
Om jag såg att han låg helt stilla på golvet så ropade jag alltid på honom och om han inte rörde sig på en gång så fick jag nästan panik och blev gråtfärdig. Men sedan lyfte han alltid på huvudet.
Ofta så drömde han, sparkade med benen och liksom gnydde. Det lät som att han grät och det gjorde så fruktansvärt ont i mig. Om han låg i sovrummet där jag sov och började låta så blev jag alltid så ledsen, ibland klättrade jag ner för våningsängen och satte mig på golvet bredvid honom för att han skulle veta att jag fanns där. Jag ville trösta honom.
Men oftast så var det väldigt sent och det  var tidig skoldag dagen därpå, så jag la då kudden över huvudet för att slippa höra honom. Jag ville bara sova för att orka gå upp på morgonen. Det kändes som att jag svek honom då.
Men jag ville inte höra honom gråta heller, han var ju Nicko! Min bästa vän! Vi som visste allt, vi hade hemligheter han och jag. Om jag var ledsen så var han det, vi tröstade liksom varandra.

När jag var liten så var jag jätte rädd för att det skulle bli krig, inte för att jag ville fortsätta leva och inte dö, jag var rädd för att förlora Nicko då.
Pappa hade sagt att om det någongång blev krig av någon konstig anledning så måste vi släppa ut djuren i det fria och aldrig få träffa dem igen. Man fick nämligen inte ha djur i skyddsrummen eftersom att någon kan vara pälsalergiker.
Jag ville inte att det skulle bli så, jag höll faktiskt alltid tummarna innan jag somnade och hoppades på att det aldrig någonsin skulle bli krig i Sverige.

Men så dog han iallafall...
Älskar honom så otroligt mycket, längtar efter hans päls och att titta på när pappa duchade honom. Det såg så otroligt kul ut, dels för att han hela tiden försökte gå ur badkaret och dels för att hans päls bara hängde ner så han såg helt jävla störd ut. Men han var söt <3

Drag och slit
Nickos rännskit <3 

Någonting som jag ofta gör, utan att jag egentligen tänker på  eller mernar, det är att ibland lyssna på främlingars samtal på bussen eller tåget.  Om jag t.ex. hör ett par som pratar på spanska så lyssnar jag för att se om jag förstår eller så har jag bara så fruktansvärt tråkigt och försöker få tiden att gå.
På det sättet så har jag genom att åka t.ex. bussen fått reda på en massa skvaller om människor som jag inte haft en aning om att dem existerat (hur det nu än stavas...), jaa utan att egentligen mena det! Jag kan ju inte liksom stänga av öronen som andra kan, dem fångar upp typ nästan allt. ibland får jag låtsas att jag inte hört vissa saker.
Jag tar inte ens metro längre när jag ska åka komunalt, det e liksom bara sätta sig bekvämt och se obekymrad ut så börjar "grannen" berätta en massa saker. Skit i DN fan, här får du nyheter gratis och du behöver inte anstränga dina ögon för att läsa det.

Men samtidigt så ogillar jag om folk gör så mot mig, sitter och lyssnar på mina konversationer med vänner.
Mest för att dem stirrar så konstigt på än, som om det man berättar aldrig någonsin har hänt dem!
och sen har det ju inte med dem att göra vad vi gjort. vad har dem för nytta av den kunskapen?
"Vad faan e ditt problem?!" brukar jag tänka då, vissa kan vara så himla oförskämda och sitta och glo som en jävla urmjölkad pestsmittad  ko! När jag blir arg så visar jag oftast det genom att göra mig hörd så att folk fattar.
Som när Annmari är väldigt sprallig på bussen och mamma säger till henne att sitta still eftersom idoterna omkring oss stirrar (jaa hon säger "Sluta nu, alla tittar på dig"), då brukar jag svara istället för Annmari.
Jag säger högt och tydligt så att alla, hela jävla bussen kan höra mig.
"Men det är ju för faan inte hennes fel att dem runt oss inte har något bättre för sig".
Och då när man sitter där och är så frustrerad över att alla är så oförskämda så tänker man eller ja jag tänker ju inte på att jag brukar göra precis samma sak mot dem.
Fast jag gör det i och för sig väldigt diskret. På mig ser man inte att jag lyssnar, jag har mitt "pokerface".

Alltså vad hände egentligen med "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad"?
Det finns ingen som tänker eller agerar som Jesus! Om folk ger varandra något fint eller behandlar varandra väl så är det bara för att dem väntar sig något bättre som en enorm plasma tv och massa cash för att sitta och glo på den.

Tack och hej
- lagom tjock tjej (a)

Jaaa, då sitter jag här helt ensam i en säng som inte är min...
Genom att bara skriva den där raden har fått mig att tänka på hur lätt dem där orden kan misstolkas!
Allt man säger kan folk på något konstigt sätt lyckas vrida och vända på så att det tillslut kan låta himla snuskigt och sexuellt. Som t.ex. soppa, nämen oj oj oj då! hahahaha en tjock och rinnig massa av utlösning. Ät och njut!
Det har blivit så himla kul och intressant att prata om rangliga "råttor" och mysia och varma "kryp in" samt hur dem möts.
Alltså det är ju för faan nästan bara (eller kanske bara??) det komikers skämt går ut på, om hur pinsamt det gått en gång eller något annat i den stilen. Om det inte är smek och samlag så är det defenetivt något otroligt naket det handlar om, typ lönnlöv mellan benen eller något i den stilen.

I vintras så var jag en gång i Stockholms mitt, skulle se på en teater på stadsteatern ("Allt om min mamma") och på vägen dit så gick jag förbi ett stånd (hahaha jo jätte kul...) där man kunde köpa, hör och häpna, underkläder som man kunde sätta sin egen prägel på. Där fanns som exempel eller tips på vad man kunde ha för text på trosan eller kalsongen. På kalsongerna stog det t.ex. "Lindas leksak" och på trosorna stog det "Kalles garage".
Vart faan är Sverige på väg någonstans? Snart kommer väl folk säga (om dem nu inte redan gör det) att dem tycker att sveriges utseende ser ut som en avlång och missbildad snopp.
Alla länder har hamnat i en jävla gyttja med en stank av kroppsliga vätskor och oljud av "glada" kvinnor och män.
Alltså varje jävla dag kommer det på tal, sex! Man hör det ute, på filmer och kanske nämner det själv.
En fucking mode grejj! Det är ju fett inne att prata om samlag och knarriga sängar! och det är ju nästan bara det folk pratar om. som sagt xD
Det finns ju tydligen ingenting, absolut ingenting! annat att prata om, för det är ju bara så boring att prata om vad som hänt under dagen eller något i den stilen....jaa om det inte är om sex förstås! det vill ju alla höra! kom hit allihop nu ska ni få höra om hennes pinsamma sexliv och hans enorma erfarenheter.

Hela jorden är som ett enormt svällande ollon!

Just nu e jag så himla trött, jag är trött arg och skit ledsen.
jag orkar inte mer just nu, jag orkar inte skriva...msn e bajs och jag kommer inte få träffa puffer på 1 år och jag kan inte andas.
jag träffade puffer en sista gång idag och vi hade det fint, orkar inte berätta vad vi gjorde och sa för det har jag redan sagt till Adam i telefon och då började tårarna rinna och jag orkar inte gråta. Jag hatar att gråta, jag får så ont i huvudet då.
Jag känner mig väldigt sömnig men jag kan liksom inte sova, jag kan bara ligga där med slutna ögon och känna mig som en jävla nervät mammut. Jag orkar liksom inte sova, jag är för trött för det.
och ¨så tog jag och puffer bilder med min mobil och jag lovade att skicka dem via hotmail till henne men nu funkar det inte för mig att logga in på det! men det går att gå in på alla andra hemsidor, jag blir så förbannad! som sabel tandad tiger som fattat att zebran som den fångat stack för en timme sedan. Jag är så arg fast jag inte orkar, och jag är för trött för att orka. asså  det här låter så konstigt men jag är för trött för att skriva så att folk fattar vad man pratar om, eller skriver om kanske det heter men jag skiter just nu fullständigt i hur jag skriver. jag orkar inte tänka, orkar inte skilja på dom och dem och mormors rövhål och farfars snor. det får jag göra när jag orkar och inte känner mig så ledsen som jag gör just nu. Jag känner att jag behöver träffa någon just nu, men det går inte för det e så sent och mamma skulle nog inte släppa ut mig vid den här tiden (klockan e 23.04) och så sticker jag till Finland imorgon. Ärligt talat så borde jag sova nu men jag orkar inte gå till sängen, den är för skön. jag kanske går sen...lite senare. snart.
Jag skulle vilja träffa Andrea faktiskt, göra crazy things med henne och så. Natta vore trevligt också för det var länge sen jag träffade henne, känns som att jag liksom ignonerar henne för vi bor ju så nära men jag gör liksom inte det. jag vill träffa henne...
aja nu ska jag äta gambiansk pankaka och sen ska jag sova, om jag orkar

Tack och hej
grön avokado grejj

Jaaa gissa vart jag är då,
jo jag e hemma :D Fattar ni!! HEMMA HEMMA HEMMA HEEEMMAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAHAH!
I Stockholm alltså! och det känns så himla skönt!! kom hem idag (28/7), fast egentligen...palla datum! det viktiga är ju att jag e hemma :D
det e inte hemskt och förfärligt som inne i en myrsloks näsa eller så, det e ju faktiskt väldigt underbart där men ingenting kan sno stockholms skönhet och trygghet f¨rån mig. Fast det e ju klart, hade det varit tvärtom...att jag bodde i skåne och var på besök i stockholm skulle det vara andra bullar, men nu råkar det vara så att mitt hem och framförallt min stora sköna säng ligger i stockholm (a)
och ärligt talat, det kommer dröja några dagar innan jag tänker sätta mig i en bil igen, efter 2 dagar i en trång bil tillsammans med 2 st skrikande ungar  så känns det inte så där jätte attraherande att sätta mig i en sådan igen.

Idag när jag kom hem (hem hem hem ljuva vackra snälla hem) så ringde jag Sandra, hon bor inte i stockholm men nu är hon här :) fast hon ska åka till London på torsdag så vi kommer inte kunna träffas...men det gjorde vi idag :)
som sagt, jag ringde henne och vi möttes på vägen och gick till Skärholmen för att sedan spendera våra pengar på kläder från "New Yorker", vi provade en massor. jag köpte bara kläder som man har på överkroppen för dem som gör byxor till affären tänker inte på att det finns dem som har lika stora bakdelar som mammutar. 
Jag provade faktiskt ett par blåa skit snygga byxor men dem gick liksom inte knäppa, skit kul i knööw!
Men så kom jag på den fina iden med att prova killbyxor istället, killar har ju liksom inga former utan är som gående mjölkpaket, inga jävla rullande timglas som vi tjejer! stora arslen men små midjor, utom jag då som e stor precis överallt. till och med håret ahahahahhaha. vilken vacker situation Gud har satt mig i vah?!
Men iallafall, jag prövade 2 par killbyxor, som visade sig vara fula badbrallor som man ser ut som en äcklig valross i. Jag hade lagt mina egna byxor på golvet i provrummet och när jag satte på mig dem igen så märkte jag att dem var blöta.
jag tänkte "vad fan, jag har väl inte kissar på mig?! eller :O", men så såg jag att det var blött på golvet med och byxorna luktade inte kiss. jag fattade inte vart det där blöta kom ifrån. sedan såg jag det, den skyldige! den som blött ner mina byxor. Det var någon innan mig som hällt ut innehållet ur en cola burk på golvet och smarta lilla jag (tihi *vinkar*) hade lagt byxorna rakt i det.
JÄVLA MUNGON SOM SLÄNGER DYR GOD LÄSK PÅ GOLVET SÅ ATT ANDRA SKA FÅ GÅ RUNT Å SE NERVÄT UT!!!
för det var just precis vad det gjorde, det såg ut som att jag kissat på mig.
mm skit kul, verkligen...NOT!

aja jag köpte 4st filmer också, svenska då.
"Grabben i graven bredvid", "Så som i himlen", "Tomten far till alla barnen" och "Bert-den siste oskulden".
Den tittade jag och Sandra på idag, Bert alltså och den var bra.

Just nu känner jag mig otroligt trött alltså, det e inte ofta jag erkänner det ska jag säga ahahahha.
vägrar typ inse ibland att jag e trött och jag borde sova för jag hatar att gå å lägga mig. precis som små barn, men när man väl sover då vill man faan inte bli störd! om jag väcks mitt i natten så har jag svårt att somna om...

aja nu får jag väl ta och avsluta detta då, har lite små ont i sidan av magen och i knäna..kanske kommer mensen nu?? jag som skulle till stranden med Pufferfish!! hoppas inte...att jag får mens alltså...

Drag och slit
en hunds rännskit        (<---- Tillägnad Andrea/Allan Nylander :D) 

Okej nu tänkte jag ine skriva om några absoluta händelser så där som jag brukar göra, nu tänkte  jag liksom pröva något annat för jag måste bara få ner det här...nämligen en lista!!
och inte vilken lista som helst utan en lista över saker som jag stör mig riktigt hårt på, som är rent av jobbiga ahahaha inte riktigt rätt ord egentligen men klockan är mycket och jag orkar faktiskt inte försöka komma på det rätta.
aja här kommer listan iallafall, och det är inte i ordning (a)

1) Borsta tänderna:
Alltså sjäva grejjen med att borsta tänderna är inte jobbigt men det som händer är faan ett rent jävla helvete! T.ex. för mig är det störtomöjligt att få bort matrester mellan tänderna, det vägrar liksom att försvinna. Hur mycket jag än borstar så är sakerna kvar :O
Då brukar jag köra med att borsta hårdare, tänker att "aha men vadå det går säkert bort då om man trycker lite mer med tanborsten" och så kör jag på som tusan, man vill ju få bort det.
Men nej! då ska det börja blöda istället och inte slutar det heller.
Min tandläkare sa en gång (eller j ja fem kanske då...) till mig att om det börjar blöda så ska jag fortsätta att borsta på där det blöder för då ska det tillslut upphöra.
- hah bullshit!
det fortsätter ju faan bara att forsa! hjälp jag kommer att förblöda i munnen snart

2) sms:
Då menar jag inte alla sms, även om det kan bli otroligt jobbigt attskriva när smsen kommer gång på gång och man blir helt stel i fingrarna så det liksom inte går att svara. ja även om detta också är himla jobbigt så finns det en grejj inom sms vägen som faktiskt är jobbigare, och vad kan det vara då? joo dessa jävla "okej-sms"!
Dem är ju för faan helt jävla onödiga! man kan ju låta bli att skriva om det bara ska stå ett "ok" och absolut inget mer.
jo det står ju oftast ett "punkt" efteråt men det räknas liksom inte hähä
oj shit vänta, fick ett sms...ska bara läsa det och förhoppningsvis svara också, vänta lite bara...
vad står det? vad står det? vad står det?
*läserÄ
"ok."
WOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!

3) En del saker med barn:
När barn ska hålla på att kladda och kleta på allting, och på mig.
Alltså jag HATAR när barn ska sitta och hålla på att pilla på mig, med sina snoriga äckliga fingrar! alltså alla barn torkar sig faan inte efter dem varit på toa, ellerså gör dem det men skiter i att tvätta händerna!
Det finns liksom andra saker att göra än att sitta och kladda på mig, saker som är värda att göra.
Men nej dem måste (som om dem får betalt för det) sitta och trycka sina ben mot mina när det är lite små trångt i bilen och dra sina svarta naglar (och då menar jag bokstavligt talat, naglarna e svarta!)  över mig och andas på mig och blåsa!
För när barn "blåser" på en så spottar dem, vetefan hur dem lyckas med det men dem gör det iallafall!
Och barn har dessutom ingen ljuv andedräkt heller, dem typ skiter i att borsta tänderna för dem har viktigare saker att göra. son att leka eller se på tv.
Jag har aldrig stött på ett barn som inte luktar skunk med en hunds jävla rännskita i munnen!

4) Mens:
Det är det små glinen längtar efter och det ända man ser fram emot att få slippa som gamling, alltså ingen vill ju egentligen bli gamla men jag tror att alla i det kvinnliga könet undermedvetet längtar till 50 års åldern för att få slippa PMS, magont, tjocka bindor utan vingar och tamponger som läcker.
Det ända som är riktigt härligt med mensen och själva verken av det är att man ibland inte behöver gå på idrotten...och att jaa man kan få barn hahah (a)
Åh ja! en sak till! man kan få slippa gå och hälsa på hos tråkiga främlingar som man ändå inte förstår och dem inte förstår än själv, hos sådanna som ändå bara pratar om vädret och sin jävla hemtjänst och onda ben.
- Nej sorry, häh aj jag har liksom mensvärk, hoho oooohw vad det värker här vah ahahaha aj aj aj, bye bye

5) Folk som drar i dörren:
alltså när man sitter på toaletten för då blir man, eller iallfal jag mega stressad. jag blir liksom fast inne på toa för att dem rycker i dörren och skriker "wooaaaaaaaah måste kissa"  "ööööh e du färdig snart?"  "hur mycket har du kvar" "hallå hallå hallå" "öppna dörren" "blablablaahahaah!"
T.ex. om jag sitter och kissar så kissar jag liksom inte klart, jag kniper igen och spolar och typ springer ut som om jag hade eld iarslet. och om jag sitteroch skiter så blir jag stel och typ förstoppad så när dem fortsätter rycka i dörren och jag blir fast längre så börjar man nästan gråta av frustration. Jag skriker till alltid, eller nej jag ryter! som ett lejon!
Så om du behöver gå på toa och jag är där inne så ryck inte i dörren eller ropa att jag ska skynda mig för då tar det bara längre tid innan du få lätta på trycket

6) bussarna:
Det är alltid något problem med dem! dem e nästan aldrig i tid, och om dem inte är 20 minuter sena så är dem 10 minuter för tidiga! jag menar dem har ju för faan en tidtabell att följa och om den inte passar chaffisarna så kan dem fan be om att få ändra så att vi som ska åka bussen slipper stå där och dö av oro om att inte veta om den var tidig eller sen, bussen alltså. och sedan tempraturen inne i bussen!! På sommaren då det är asvarmt ute och man bara vill äta glass typ hela tiden, då är det 10 gånger varmare inne på bussen. jag har ibland känt på bussens element och dem har faan varit på! jag skojjar inte! och på vintern då man vill att det ska vara varmt på bussen, då är elementen istället avstängda och det är kallar i bussen än en förfrusen pingivins armhål, det e kallare än frysta harpluttar.
Jag fattar inte hur chaffisarna pallar med det! dem måste ju också känna det, eller har dem något på sig så att det aldrig blir för varmt eller kallt? alltså det är väldigt många som känner och tänker precis som jag angående det här och jag tycker att man faan borde samla en sådan där lista med en massa namn på att vi kräver en ändring!! vi kan åka buss strejka! ahahahhahahaha känn på den suckers!


jaa nu finns det ännu mer som jag kan skriva, men klockan är mycket och jag har fett ont i ryggen nu så jag slutar faktiskt här nu så:
tjingeling :D