xpizzastarfighterx

"Nu har jag vandrat kring i staden i mitt gamla lekkvarter,
och jag har sett på miss-paraden, men jag finner aldrig mer
nå'n som ger så'n klang i strängen och åt sången resonans,
som den tös som fick refrängen i min ungdoms gröna dans.

Hon var Svartbäckens Rödaste Ros
i ett krus fyllt av ädlaste juice.
Hennes själ vit som snö,
fast mera kram, mera tö,
hon var Svartbäckens Rödaste Ros!

Det var stunder, ack, så ljuva varje ons- och lördagskväll,
när vi skaffade oss snuva där i hennes cykelställ.
Hon på ramen, jag på sitsen och vi pladdrade i kör
tills jag drog den sista vitsen, den gick in som härsket smör.

Den om Svartbäckens Rödaste Ros,
hon som var inneboende hos
där hos Herr Barium,
den var faktiskt rätt skum,
tyckte Svartbäckens Rödaste Ros.

Och jag minns den sommarafton då jag friade på narr,
jag hade bytt min gamla Crafton mot elektrisk rock-gitarr.
Vilken glöd i serenaden, alla proppar smälte ner,
det blev mörkt i hela staden, men så brann det desto mer.....

...där hos Svartbäckens Rödaste Ros,
det var eld, det var rök, det var os.
Och jag stack som en mygg
med gitarr'n på min rygg
ifrån Svartbäckens Rödaste Ros."

jaa detta är då en låt av självaste Owe Thörnqvist, en sång som är väldigt glad och ryckig egentligen. Jag blir väldigt glad så fort jag hör den, och jag hör den varje gång någon ringer till mig eftersom att jag har den som ringsignal. Jag är då oftast väldigt glad när jag svarar i telefonen men det hörs typ inte på min röst. det tycker jag är konstigt. Jag har många gånger fått höra "men låt inte så sur" eller "var inte så irreterad" fast jag inte är det! jag är glad, eller typ glad. Varför måste alltid utsidan synas så förbannat?? räcker det inte att min glädje strålar på insidan. Det gör ont i ansiktsmusklerna att le för mycket. Det är som att man inte får vara något annat än just glad. visst det är inte så jätte najs med sura miner, men vadå?? om du inte vill ha sura miner var inte så sur själv då. Fast du kanske inte är sur? du kanske tänker på samma sätt som jag?

Men idag är jag glad, det är höstlov! jag tycker om skolan det e inte det som får mig att längta till loven, men saken är ju så att man inte orkar. Man säger ju att maten (asså det som vi äter haha) är energin och utan den enerigin så orkar inte kroppen arbeta, istället för att tänka på det så gör skolan jätte äcklig mat så att man inte vill äta den. vad är det för energi?? Hur ska man orka i skolan när man inte får någon mat? (för om maten är oätbar så går det bara inte att äta) jag börjar faktiskt bli lite skoltrött, det är rätt hemskt att känna så. särskilt när man bestämt att man ska ha fina betyg och sedan fortsätta med högskolan. kanske borde ta ett sabbatsår? (eller hur det stavas), Men jag vill bli klar med studierna så fort som möjligt så att jag kan komma ut i arbetslivet.

Men hey, nu skulle det handla om att jag är glad, för det är jag faktiskt. Jag tror det syns på mig att jag är det också, eller iallafall mina ögon. fast dem ser nog ganska trötta ut... jag har lust att se på mina sagan om ringer filmer, kan nog göra det också eftersom att det är lov och jag kan sova när jag vill.

 

När jag flyttar hemifrån så blir det skönt, jag får bestämma över mitt eget liv och "designa" mitt eget hem :D dessutom slipper jag åka fram och tillbaka från pappa till mamma, det börjar bli jobbigt nu. jag vill vara på ett ställe, och det ska vara mitt eget! då får jag åka och hälsa på hos mamma och pappa men det blir inte samma sak, jag ska inte ta med kläder och skolväska och sånt när jag hälsar på. Jag börjar se hur lägenheten ser ut! den som jag ska bo i tillsammans med Jessica, det kommer bli underbart!

aja nu ska jag borsta tänderna för en godis som mamma bjöd mig på har fastnat i tanden, det känns ganska obehagligt