xpizzastarfighterx

Jag tror jag har kommit in lite i mitt gamla jag igen, tiden då jag hittade på en massa dikter, hur bra eller hur dåliga dem än var så såg jag dem som poesi hahah, det var alltid meningslösa rimm men vissa fick folk att tänka till även fast dem var lite halvdåliga, eftersom vissa hade ganska kloka ord i sig xD
Igår natt så kom det en ny dikt smygandes till mig och jag tänkte lägga upp den här, lite små kul ju att se om folk kommenterar hahah :)

"Varför svälter barn i andra länder,
varför räcker ingen sina händer.
Folk säger att dem gör allt dem kan,
dem skänker pengar, jasså minsann.
Men varför tar då barnens liv slut,
människornas arv suddas snabbt ut.
Det fixas galor för att samla in pengar,
så att barnen slipper ligga i sjuka sängar.
Problemmet vi har kommer aldrig att försvinna,
för hur mycket vi än gör kommer vi alltid finna
flera barn som inte har ett bo,
vi kommer aldrig få lugn och ro.
Hur mycket vi en sliter
så kommer det alltid finnas dem som skiter
i hur andra egentligen mår,
dem bryr sig bara vad dem själva får.
Vår situation är fast i starkt klister,
människor är sådanna egoister.
Folk måste börja ta hand om andra,
vi måste lyssna på varandra.
Barnen måste få bli friska och ha det najs
dem ska slippa vara i sitt eget bajs"

så, det var den hahah och nu när jag ändå är igång så kan jag skriva hit en sång som jag och andrea kom på igår, melodin är "pojkarna som busar"

Punkarsången

Vi är punkarna som krökar
med morsornas små lökar
vi röjer utan tröjer
och stämmningen vi höjjer
vi är punkarsvin
och vi halsar vin

vi är så himla fyndiga!! nu ska jag gå och hjälpa till att laga till maten hahaha, ingen är så glad som jag ;)


drag och slit
-en hunds rännskit :D

-bara för att jag ser "fräknig" ut på bilden xD och för att den e från förra sommaren

Idag på morgonen när jag vaknade hände inget särskillt egentligen, jag gick in på facebook och spelade "resturang city". Mamma säger att jag e beroende men det e jag inte alls, jag vill ju bara få en massa pengar och göra resturangen fett snygg!

Sedan vid 14.10 så gick jag ner mot busshållplatsen, när jag var i trapporna så upptäckte jag att bussen stod där vid hållplatsen, och eftersom att ingen var utanför så trodde jag att alla hade gått in i bussen och den var beredd på att åka, så jag sprang den sista biten ner till  bussen. Men när jag kom fram så var den tom. absolut tom! inte äns busschafören var där inne, det var lite läskigt. så jag ringde till Andrea och frågade vart hennes buss var, som tur hade jag inte missat den! jag hoppade på bussen som hon satt på och sedan åkte vi tillsammans till skärholmen, där  det första vi gjorde var att gå till min skola. vi ställde oss på skolgården och blåste bubblor, andrea hade tagit med sig.
Det blev väldigt fint på skolgården, vi kom fram till att det vore mycket finare om det "bubblade" istället för att regna, då skulle man bli jätte glad när man tittar ut genom fönstret.
-"titta mamma! det BUBBLAR!"

Men sedan gick vi in i centrum för våra händer blev röda och stenhårda av kylan, vi kollade in mössor och så. vi provade varsin blå "smurffmössa" som Andrea såg fin ut i men som jag såg hemsk ut i, tror inte den modellen passar mig och min kroppstyp. synd är det, men hey inga sura miner för det! jag passar bra i den mössan jag har. man kan ju inte få allt här i livet ;)

Vi upptäckte också att saker och ting förändras, att allt inte alltid förblir det man trodde. Vi trodde att "Nylander" alltid skulle vara "schtek" men idag när vi gick förbi life-butiken så stod han där och hade ingen backslick! man kände nästan inte igen honom, det var grymt! Har "Nylander" tagit ett nytt och lite större kliv i sitt liv och bojkottat sin älskade backslick eller är det bara så att han inte hann fixa sig på morgonen? jaa det får man inte veta om man inte frågar honom personligen, men varken jag eller andrea är nog så sugna på att göra det. Jag skulle vilja men det finns ju gränser om vad som är och inte är okejj att göra.
Vi gick också in på BR, där andrea drog mig till gosedjurs hyllan för hon tyckte om att klämma på djuren, vi hittade ett lila monster som sa "acbelelelbbacjbhsdcdgbcdhsbv HOUSE" när man tryckte på det, vi dog när vi hörde det. Jag skulle vilja träffa personen som gjort det ljudet! Eller så vill jag att någon ska köpa monstret till mig. det fanns ett får också som lät jätte konstigt, typ som ett peddo får! och en gris som lät som att den skrattade hysteriskt medan den blev slaktad. ganska hemskt, men så är det ju haloween snart ;)

sedan gick vi till min skolgård igen där vi dansade ganska snyggt, gjorde till och med ett danssteg från Michael Jackssons "Thriller" jag kände mig ganska cool, men vi hade tappat ganska mycket av stegen som vi hittade på förrut men det gjorde inte så mycket för det smög sig tillbaka till oss.
Har upptäckt att vi börjar mogna mer nu, vi är inte lika galna som förr, som i somras då glasspojken fanns...
det är nog ganska skönt för dem andra skäris besökarna xD men för mig känns det bara konstigt, det känns inte alls länge sedan då man var liten och lekte med dockor och nu är man redan 16 år. Mognaden kommer lite för snabbt ibland kan jag känna, egentligen gör det ingenting att vi inte är fullt lika galna. då kan vi ju sätta enerin på annat...men man saknar ju det gör man.

Det börjar bli kallare nu, man känner det på händerna och på näsan. man känner det i tänderna när dem ilar av kyla om man råkar andas in luft med ett brett leende, snart kommer det att börja snöa (helst vill man ju att det ska "bubbla"..) och det kommer lägga sig som ett vitt täcke över vägarna och allt. Snart kan jag ligga i snön och göra änglar eller bara ligga där och se upp mot himlen och känna att jag lever. Att mitt liv, det är nu.

värst vad jag blev poetisk! det påminner mig om att jag lovade andrea att lägga in mina 2 jätte dåliga dikter som jag skrev igår, dem är ganska flummiga men jag har mod nog att lägga upp dem här.


"Vad vore människan utan hjärta,
bara något som orsakar smärta.
Vad vore livet utan hopp,
vad vore skolan utan stopp.
Vad vore länder utan snut,
vad vore chocklad om den var slut.
Vad vore kärlek utan rött,
något som är borta, något som är dött.
Allting har sin gång,
allting har sin mening,
dagen börjar med en sång,
och fördröjs av en försening.
Det tar sin lilla tid att lära,
det kan jag med erfarenhet svära,
Oftast är det något som man inte förstår,
tar fram en bok för att se vad som där står.
Även fast du får svettdroppar att rinna,
så lär du inte svaren finna.
För se, det måste du själv lista ut,
du finner dem dagen då alltihop tar slut"

det var första dikten, här kommer då andra xD



"Hjälp mig att hitta ut,
snälla! för jag är helt slut.
Jag är fången i ett mörkt rum,
så mörkt att jag blir helt stumm.
Jag är törstig, vill ha nåt att dricka,
men allt jag fått är hicka.
Jag vill ha tända ljus,
jag vill bara hem till mitt hus.
Låt mig inte vara ensam mer,
låt mig komma ut så att jag ser.
Hjälp mig är du snäll,
så slipper du höra mitt gnäll.
Ge mig ditt svar,
så är du rar.
snälla..?



eftersom att jag tycker att dikter bör rimma så blir det ganska flummigt när jag skriver dikter eftersom att jag inte är den bästa "rimmaren"



jag satt och kollade nyss gamla bilder på min bilddagbok, och då hittade jag den här. inte för att den är särskillt snygg eller fin egentligen men den får mig att minnas i julas, då jag var i Gambia. det var så mysigt där.
Jag saknar mina flätor ibland, jag kan faktiskt sitta och ångra mig för att dem försvann så snabbt, jag tog bort dem för att jag fick en massa mjäll...jag hade dem fortfarande på min födelsedag så det är ju alltid nåt skulle jag tro, men ändå....jag gillade dem.

nu börjar jag få skavsår i både rygg och röv,
så baj baj :)

"Nu har jag vandrat kring i staden i mitt gamla lekkvarter,
och jag har sett på miss-paraden, men jag finner aldrig mer
nå'n som ger så'n klang i strängen och åt sången resonans,
som den tös som fick refrängen i min ungdoms gröna dans.

Hon var Svartbäckens Rödaste Ros
i ett krus fyllt av ädlaste juice.
Hennes själ vit som snö,
fast mera kram, mera tö,
hon var Svartbäckens Rödaste Ros!

Det var stunder, ack, så ljuva varje ons- och lördagskväll,
när vi skaffade oss snuva där i hennes cykelställ.
Hon på ramen, jag på sitsen och vi pladdrade i kör
tills jag drog den sista vitsen, den gick in som härsket smör.

Den om Svartbäckens Rödaste Ros,
hon som var inneboende hos
där hos Herr Barium,
den var faktiskt rätt skum,
tyckte Svartbäckens Rödaste Ros.

Och jag minns den sommarafton då jag friade på narr,
jag hade bytt min gamla Crafton mot elektrisk rock-gitarr.
Vilken glöd i serenaden, alla proppar smälte ner,
det blev mörkt i hela staden, men så brann det desto mer.....

...där hos Svartbäckens Rödaste Ros,
det var eld, det var rök, det var os.
Och jag stack som en mygg
med gitarr'n på min rygg
ifrån Svartbäckens Rödaste Ros."

jaa detta är då en låt av självaste Owe Thörnqvist, en sång som är väldigt glad och ryckig egentligen. Jag blir väldigt glad så fort jag hör den, och jag hör den varje gång någon ringer till mig eftersom att jag har den som ringsignal. Jag är då oftast väldigt glad när jag svarar i telefonen men det hörs typ inte på min röst. det tycker jag är konstigt. Jag har många gånger fått höra "men låt inte så sur" eller "var inte så irreterad" fast jag inte är det! jag är glad, eller typ glad. Varför måste alltid utsidan synas så förbannat?? räcker det inte att min glädje strålar på insidan. Det gör ont i ansiktsmusklerna att le för mycket. Det är som att man inte får vara något annat än just glad. visst det är inte så jätte najs med sura miner, men vadå?? om du inte vill ha sura miner var inte så sur själv då. Fast du kanske inte är sur? du kanske tänker på samma sätt som jag?

Men idag är jag glad, det är höstlov! jag tycker om skolan det e inte det som får mig att längta till loven, men saken är ju så att man inte orkar. Man säger ju att maten (asså det som vi äter haha) är energin och utan den enerigin så orkar inte kroppen arbeta, istället för att tänka på det så gör skolan jätte äcklig mat så att man inte vill äta den. vad är det för energi?? Hur ska man orka i skolan när man inte får någon mat? (för om maten är oätbar så går det bara inte att äta) jag börjar faktiskt bli lite skoltrött, det är rätt hemskt att känna så. särskilt när man bestämt att man ska ha fina betyg och sedan fortsätta med högskolan. kanske borde ta ett sabbatsår? (eller hur det stavas), Men jag vill bli klar med studierna så fort som möjligt så att jag kan komma ut i arbetslivet.

Men hey, nu skulle det handla om att jag är glad, för det är jag faktiskt. Jag tror det syns på mig att jag är det också, eller iallafall mina ögon. fast dem ser nog ganska trötta ut... jag har lust att se på mina sagan om ringer filmer, kan nog göra det också eftersom att det är lov och jag kan sova när jag vill.

 

När jag flyttar hemifrån så blir det skönt, jag får bestämma över mitt eget liv och "designa" mitt eget hem :D dessutom slipper jag åka fram och tillbaka från pappa till mamma, det börjar bli jobbigt nu. jag vill vara på ett ställe, och det ska vara mitt eget! då får jag åka och hälsa på hos mamma och pappa men det blir inte samma sak, jag ska inte ta med kläder och skolväska och sånt när jag hälsar på. Jag börjar se hur lägenheten ser ut! den som jag ska bo i tillsammans med Jessica, det kommer bli underbart!

aja nu ska jag borsta tänderna för en godis som mamma bjöd mig på har fastnat i tanden, det känns ganska obehagligt

Nu är den här bilden inget vidare läskig egentligen men jag orkar inte sitta på google hur länge som helst för att hitta den perfekta bilden till det här inlägget...
aja men det är väl bara att börja antar jag, vill gå och lägga mig men måste få det här ur mig, annars kommer jag ligga vaken och hyper i min säng istället och kommer inte kunna somna.

För ett bra tag sedan (detta har jag berättat för ganska många men whatever) så hände en ganska lustig sak men som egentligen är jätte läskigt! det var så här, jag skulle sova men min mage börjar kurra eftersom att jag var hungrig (det är jag nu också, höhö scary!), men istället för att låta lite så där mullrigt som det brukar, typ åskväder så hörde jag att min mage liksom sa någonting. den sa "voff". jag kunde riktigt höra en hund och det var otroligt läskigt! det var inte min hund som sa voff för jag var hos mamma, och den upplevelsen får jag nu skrattatacker av men då bajsade jag nästan på mig av skräck.
Jag och Elin satt för ett tag sen (var det i veckan kanske?? :O) och pratade om den händelsen och så var det ett så otroligt roligt citat som kom upp, vi tyckte det var jätte kul men här kommer det bara se konstigt ut. men aja strunt i det, citatet var iallafall "...och hennes mage ba sa voff". Man måste säga det högt för att det ska vara kul.

Och det får mig att tänka på att vissa saker är bara roliga om man hör dem, jag menar om man såg komikers skämt nerskrivet på ett papper så skulle man inte skratta lika mycket, skulle man äns skratta?? Att en sak är rolig beror på hur man framför det, hur rösten låter. Vissa saker är astråkiga om man säger dem med lite "lustig röst", typ de rösten man har när man ska dra ett skämt som man brukar få en trumvirvel till. Men om man drar samma skämt med grovallvarlig röst så blir det så mycket roligare. Jag har några saker som är jätte roliga (iallafall för mig) när man säger det med allvarlig röst, och här är ett av dem (orkar inte komma på dem andra):

"Det är en kille i röd tröja som förföljer mig"

aha, tänker ni kanske, vad är det för kul med det då? det är ingen som har sagt att ni ska förstå, det är min humor och jag struntar i om ni inte fattar den..jag har ju andra som förstår den lite grann iallafall ;)

jag hatar att skriva som om folk läste min blogg, visst det är väl någon då och då som hittar hit men det känns inte rätt för mig att skriva "ni" och "du", det kändes jätte fel nyss när jag skrev det där om min humor! jag försöker se det som att jag pratar med mig själv (vilket inte är så ovanligt) men det blir ändå som att jag är medveten om att detta kommer folk kanske att läsa, jag bryr mig egentligen inte om folk läser. jag skriver liksom bara av mig, jag skriver alltid så här!
Jag har mina såkallade "vad-som-hälst-böcker" där jag kan skriva ner precis vad jag vill, vad jag känner och tycker för tillfället och då ser det precis ut som här. Min blogg är en "vad-som-hälst-bok" för mig bara att den är en internet och inte är en bok.

Men nu känner jag att jag försvann ganska grovt från dagens ämne, jag skulle skriva om läskiga saker, om sånt som skrämmer mig. det är väl bara att fortsätta från därifrån jag slutade. *suck*

Fåglar skrämmer mig ganska rejält, och då beror det inte på någon fågelinfluensa eller så utan att det beror bara på mig själv. Jag tycker fåglar är jätte läskiga. den ända fågeln jag älskar (det är ett starkt ord jag vet) är papegojor, för dem är så underbara. Men andra fåglar, som typ stadsduvor dem är det något mystiskt och äckligt över! Dem förstör för oss, dem bajsar ner våra gator och tunnelbanestationer. Dem kommer att ta över vårat samhälle och alla våra städer, duvorna kommer fösa ut oss människor utom civilisation. I vårby gård är det fullt av dem, vart man en går på perrongen så är det en stor vid hög med något brunt imitten, dem bor liksom på "taket". När jag var i T-centralen en gång och skulle köpa något i pressbyron så var det två duvor som var där inne och härjade. När jag väntade på pufferfish en gång (för vi skulle gå på bio, 17 again höhö) så var det fullt av duvor som flög över mig. Dem agerade typ stridsplan från andra världskriget! (för dem hade väl flygplan med right?) dem flög över mig, dem flög bredvid mig och dem typ nästan atackerade mig! Jag lovar att dem skrämde upp mig med flit, typ tänkte att
"aha, hon den där tjockisen där ser lite skrajj ut höhöh, vad säger ni grabbar? ska vi visa vad vi går för?"
För dem liksom dök ner över mig som om dem ville nudda mig, det var jätte läskigt, och det var bara jag där som blev "atackerad", dem andra satt där och slickade bak lite mer av sitt backslick tittade på mig och drack sin latte och såg på mig som om jag var helt dum i huvudet. Jag sprang omkring och skrek, jag pratade med Elin i telefon för att ha någon att beklaga mig för, jag började nästan gråta så läbbigt var det. jag sprang in i 7 eleven. Men så försvann duvorna och jag tog mig ut igen men då kom dem tillbaka! men som tur var så kom pufferfish till min räddning just då. Men som sagt, duvorna srämmer mig.

En annan fågel som skrämmer mig är fiskmåsar, dem skriker jätte högt och läbbigt (jag lovar att det är jätte ful ord om oss) och vissa är inte äns på stränder som man tror att dem ska vara, vissa går bärsärk med duvorna, liksom "gangsta måsarna från vårby". Alltså det läskiga med måsar är att dem är överallt och att dem bajsar hela tiden, dem typ bajsar när dem flyger det är som att dem inte har någon koll på tarmsystemet, dem blir överaskade när dem bajsar! "oh shit!" Fåglar som man matar är också läskiga, som ankor eller änder heter det kanske. När man sitter och matar dem med bröd så kommer fler och fler men man bryr sig inte, man bara kastar på men när brödet är slut så fattar dem inte det. fast man säger det tusen gånger till dem att det är slut, då ska dem ändå hoppa på en typ. eller naaaaj där överdrev jag lite grann, dem hoppar inte på en men dem blir helt galna. dem vill bara ha mer och mer, sånna sitoationer är ganska jobbiga och svåra att ta sig ur. så är det bara.

Människor som vägrar ge sig, dem är också läbbiga. En gång när jag fortfarande bodde i visättra så var det en man som ringde hem till mig (det var hos mamma och jag var ensam hemma) från något företag. Han sökte någon som hette Yvonne, jag sa att det inte fanns någon som hette yvonne i huset och han vägrade tro på mig! jag var bara typ 12 år och jag visste inte alls vad jag skulle göra, jag upprepade hela tiden att han ringt fel men han svarade bara "joo men det står här i mina papper att det är det här numret"   "det finns visst en yvonne där".
Jag vet inte hur men på något sätt så lyckades jag få honom att förstå, men det tog mig liksom max 30 minuter att få in det i hans skalle. Då var jag jätte rädd. Om samma sak hände igen nu när jag är 16 så skulle jag börja med att "neej här finns ingen yvonne, du har ringt fel" men om människan började holla på att säga att det visst gör det så skulle jag göra ett coolt hård rocks skrik och sedan lägga på. varför jag skulle göra det där skriket vet jag inte, men det vore ganska coolt! eller så skulle jag dra någon känt citat helt random.
så här skulle det se ut, typ:

"jaa hej jag ringer från blablabla och jag söker Yvonne"
"hej, yvonne? här finns ingen sådan du har nog ringt fel"
"åh nej du lilla gumman, det är absolut rätt..det finns visst en yvonne där"
"...."
"får jag prata med yvonne"
"No one puts baby in the corner"
*slänger på luren*

det skulle vara rätt coolt

en annan sak som vore himla najs just nu var om jag avslutade det här inlägget och gick och la mig, då skulle jag bli väldigt lycklig. klockan är liksom kvart över två på natten och jag tror mamma väcker mig nio imorrn, vill ju hinna sova en stund ;)

god natt ;)
eller kanske god morgon :O

Det går inte att undvika, Pizza är farligt arg just nu!
Jag är så arg att jag gråter, jag är så arg att jag river i håret, jag sliter i mina kläder och jag skriker.
men ingenting känns bättre, jag är fortfarande lika arg. Jag är skitförbannad!
För bara 10 minuter sedan så var jag jätte glad, men det var då det! innan jag kom på tanken att lägga in bilderna från min mobil på datan. Det funkar inte för min styvpappa lämnade förrut in datan på rensning för den hade typ virus så det programmet som gjorde att jag kunde ladda upp bilder har försvunnit. Jag försökte att installera det igen, datan sa att "den nya maskinvaran kan nu användas" (vad faan! den e inte ny!!!) men det gick inte! jag har prövat 2999999990 gånger men det funkar inte! jag vill ha mina bilder på datan! då blev jag rätt så arg, men jag beslöt mig för att lugna ner nerverna och kolla på bilderna som jag redan har. Men när jag trycker på "mina bilder" så kommer det bara exempel bilder upp! alltså har alla mina bilder tagits bort! precis alla, inte en ända finns kvar! och då började jag faktiskt att gråta, så himla typiskt mig att ha en sådan otur! jag började gråta ännu mer när jag kom på att nu har jag inte heller mina bilder på Puffer, dem där snygga som vi tog innan hon stack till USA! ååååh vad ska jag göra! jag vill ta sönder någonting nju! den ända bilden jag har på datan nu är denna, inte äns rolig, den är inte min! jag vill ha bilder som jag själv har tagit! jag vill ha mina bilder tillbaka! varför är man inte smart nog att lägga alla bilder på en sån där skiva, varför? nu får jag aldrig se dem igen! och några hade jag tänkt att göra något kul med!
jag kan inte äns logga in på msn eller hotmail, vad är det här för skit!
neej nu ska jag gå å lägga mig så att jag inte råkar ha sönder datan, för jag har ganska god lust att slänga den i fönstret så att allt går sönder, jag vill kracha kylskåpet, bryta av telefonen på mitten, stycka ihjäl soffan, slänga en skål i tv:n! jag vill skada alla mina apparater och möbler som jag har här hemma!
mest av allt vill jag sova eftersom att jag är sjuk men jag är för arg och för varm för att göra det!
jag ska faan kissa på datan! då kommer allt kännas bättre! neej bättre upp!! jag ska gå å fisa människan som hann ta bort viruset innan jag hann spara bilderna upp i ansiktet! jag ska tvinga människan att lukta i mina skor!
i för sig e det ju inte den personens fel men det känns ändå lite skönare för mig att tänka så....

aja ur vägen
om du inte vill bli mosad!