xpizzastarfighterx

jag känner bara hur det blir svårare och svårare att ge uttryck för mina känslor, jag kan liksom inte beskriva någonting längre så att det inte låter "fjortis" och konstigt, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. jag vill få mina tankar och idér låta som något som de är, igenomtänkta. jag menar, jag har liksom gått omkring och grubblat på saker och ting, det låter så bra och intressant i huvudet men det blir helt fel när det lämnar det, huvudet alltså. spelar ingen roll om vägen är skriftlig eller muntlig, det låter bara skit ändå.
jag hatar att allt blir bara "asså/typ/liksom/ba vadå"

jag tycker att jag själv är jobbig att lyssna på, ibland tycker jag rejält synd om min omgivning, börjar fundera på varför ingen kommit fram än, gett mig en rejäl örfil och skrikit "MEN TYST DÅ FÖR I HELVETE".
det får mig att tänka på om jag var döv och körde med teckenspråk, skulle någon annan döv människa bli störd på mig och komma fram, ge mig en blodig tand och tecknat samma mening? fast den kan ju inte säga tyst eftersom den inte hört om man gjort nåt, då kanske den gör tecknet för "sitt still då för faan". 

jag pratar ganska högt, visst det gör jag, kan erkänna det men jag säger väl ändå bra saker? även fast det är jobbigt att lyssna på så måste det väl också vara intressant?? jag kanske råkar slänga ur mig nåt citat som är väldigt bra och användbart. jag pratar oftast om sånt som jag stör mig otroligt mycket på, och det är saker som inte bara jag borde tänka på. jag menar, det är väl saker som andra klagat på liksom? där kom ett "liksom" men jag orkar inte skriva om höhö vad busig jag är då, not.

tex. jag hatar att folk kan ta till sig sina "sjukdomar" som försvar, när jag gick i årskurs 1 i gymnasiet så fanns det en otroligt störande tjej som var allmänt jobbig och dum (personligheten). hon menade att hon hade rätt att göra vissa saker för att hon hade asberger/adhd/nåt annat i den stilen. jag förstår om hon skulle skylla på det om hon typ behövde ha det tyst omkring sig pågrund av koncentrations svårigheter eller nåt men hon kunde säga det för minsta lilla sak, typ "jag har asberger så jag får förolämpa dig", "jag har adhd så jag ska ha allas respekt", "jag har blablabla och jag är något, alla andra är mina underståtar". jag kommer ihåg att jag fick kommentaren
 "du har för låg status för att klappa mig på huvudet" en gång, jag förstår inte. om hon ska göra nåt på mig, då vill jag fan göra något tillbaka men då har jag för låg status för att göra det. men hon bestämmer inte vad jag har för status! jag störde mig så otroligt mycket, jag jublade när jag fick reda på att hon skulle lämna klassen. kunde inte dölja min glädje när hon kom och sa adjö för alltid. jag log med hela ansiktet och kroppen, ja det var härligt. No more bitch människa, hallelujah.

jag hatar när folk missbrukar ordet "älskar", varför säga att man älskar någon när man inte alls gör det egentligen, man kan gilla någon skarpt men det kan fortfarande vara långt ifrån älska. jag hatar dessa såkallade internätförhållanderna, eller som jag säger: "fjortiskärlek". folk ser varandra på en hemsida, skriver lite med varandra och tycker att den andre personen verkar kul och sen säger "men ååh gullis <3 jag vill vara ihop med dig" "åh jag älskar dig". men allt de har sett är bilden på den förbannade dataskärmen och det har bara läst ord, folk kan tolka meningar och sånt helt olika. jag kan tex. se att någon säger "hej" snällt medan någon annan tyckte att det såg drygt ut. eller jaa, förstår du hur jag menar?
men som sagt att vara ihop med någon som man aldrig har träffat, det är otroligt stört, visst man kan bli ihop med någon från nätet men inte när man bara har sett den här personen via nätet. man vet ju inte hur den andre ser ut egentligen, känner inte till dens ansiktsdrag, dens röst, skratt, insida, hur det känns att hålla handen, ingenting! absolut nada.

och jag ser egentligen inte det charmiga/intrassanta/roliga/effektiva i "ordet" Sthlm. jag kan medge att jag själv säger det ibland men det är ara för att testa hur det låter i meningen, är folk för lata för att säga hela ordet? trist säger jag bara. jag vill inte leva i en värld där det bara är förkortningar på allt. fast det fula med "sthlm" är att det låter fult OCH att skärholmen centrum vill vara roliga och härma sthlm-stilen och kalla sig för "skhlm". haha jätte roligt, jag tror jag spricker. mest av frustration va.

jag hatar att våra pengar gick till ett bröllop som vi inte äns var bjudna på och att våra pengar kan förbrukas av någon full människa som har hand om pengarna. jag menar, visst är det ofta som man får läsa "blablabla var ute och festade, -spendrerade 43 miljoner". vart faan har han fått dem pengarna ifrån? hans egna? inte bara isånnafall. där rök nästa studiebidrag och någons pensionssparningar.

jag hatar när folk skriver "puss" efter allt, jag hatar att folk tror man vill träffa dem bara för att de ger en komplimang och jag hatar att jag är så jävla ytlig. det går inte att säga att det bara är insidan som räknas, asså jag skulle aldrig kunna vara ihop med en kille som jag tycker ser ut som bajs, asså tyvärr :O jag känner dum för det, jag blir själv sur om någon dissar mig för den inte gillar mitt utseende men jag gör faan samma sak själv. eller jag dissar av en anledning, när folk är jobbiga och påträngande, det är då jag trycker på "blocka", eller när folk bara skriver "mm" och "ok" hela fucking tiden!

nej nu närmaar sig klockan halv 5 på ähm natten...morgonen, same shit. så jag borde sova..
god natt antar jag